Bortkomlingen
Medlem
- Kön
- Man
Framöver är det säkert många som kommer vara lediga några dagar och umgås med nära och kära. Men vad ska man göra av all ledig tid tillsammans, när julevangeliet är färdigläst och gröten är oppäten? Spela spel, såklart! Gärna något roligt och underhållande...
Som bekant finns det ett stort antal sällskapsspel med sextema på marknaden. Praktiskt taget alla dessa spel är avsedda för två personer, som dessutom förutsätts ha något slags kärleksförhållande, och spelformen är ofta “utmaningar” som exempelvis att man ska besvara frågor av typen Skulle du vilja ha sex oftare (autentiskt exempel från spelet Sexleken). Men gott folk, ödsla inte pengar på sådant meningslöst dravel. Här kommer ett bättre förslag:
Utrustning: En kortlek och ett tidtagarur
Antal deltagare: 3-14
Förberedelser
Detta spel lämpar sig bäst i sammanhang där alla deltagare inte har haft sexuella kontakter med varandra förut. Minsta antal spelare för en fungerande runda är tre, högsta antal är 14 men idealet torde vara mellan fyra och åtta, fler deltagare än så kan uppfattas som svårhanterligt och kräver då mer disciplin överlag. Spelarnas könsidentitet, läggning, preferenser och inbördes relationer saknar betydelse. Spelet går ut på att underkasta sig korten och villkorslöst acceptera utfallet, snarare än att låta de egna begären och den fria viljan styra.
Först kommer man gemensamt överens om klädkoden för spelet: helnaket är alltid ett säkert kort (!) eftersom detta tenderar att främja jämlikheten människor emellan, oavsett kroppsform står vi ju alla nakna inför Gud. Men även andra alternativ, från fullt påklätt till delvis blottade områden kan tänkas fungera. En tumregel för att upprätthålla en kamratlig stämning är emellertid att alla spelare har ungefär lika mycket (eller lite) kläder på sig.
Centrala kroppsdelar i detta sällskapsspel är nacken, bröstvårtorna, stjärten och könsorganet. Så snart spelet har startat får deltagarna inte vidröra dessa ställen, vare sig på sin egen eller på någon annans kropp, såvida de inte beordras att göra det via korten. Viktigt också att alla spelare går med på att lyda reglerna, ett samtycke som med fördel fastställs genom tydliga uttalanden från var och en av deltagarna innan första kortet dras. Poängen med det här spelet är nämligen att den som ger sig in i leken får leken tåla, det är det som är själva utmaningen.
Spelets gång
Talongen blandas och placeras på bordet med baksidan upp. Förhand drar ett kort och lägger det på bordet med framsidan upp så att alla ser vad det är. Sedan räknar förhand medsols, med början på nästa person i spelordningen, efter kortets valör: lägsta kort ess är 1 och högsta kort kung är 13. Den som räkningen stannar på blir förhands utvalda. Ifall denna person skulle råka vara förhand själv så drar förhand ett nytt kort och räknar igen, detta förfarande upprepas tills dess att en av de andra spelarna blir den utvalda.
Därpå drar förhand ytterligare ett kort som bestämmer tidsrymden. Det kortets valör gånger tre blir det antal sekunder som den utvalda ska stimulera förhand. Denna tidsrymd kan alltså bli mellan tre och 39 sekunder.
När tidsrymden har slagits fast så drar förhand ett sista kort och lägger på bordet, detta kort bestämmer vad den utvalda ska göra för förhand: Om det blir ett ess (oavsett färg) så blir det tungkyss. Om valören är från 2 till 9 så innebär det att den utvalda ska använda handen, 10 till kung betyder att den utvalda ska använda munnen och var på kroppen förhand ska bli stimulerad avgörs av kortets färg:
Klöver = nacken
Ruter = bröstvårtorna
Spader = mellan skinkorna
Hjärter = könet
Tiden passas av någon av de andra spelarna. Den som sköter klockan ska även ge muntlig start- respektive stoppsignal för stimuleringen.
Efter att förhand har blivit stimulerad läggs de använda korten underst i talongen. Nästa på tur i spelordningen har alltid rätt att begära att talongen ska kuperas eller blandas innan hen drar sitt första kort men det måste i så fall utföras av någon av de andra spelarna.
Spelets avslutning
En egenhet med detta sällskapsspel är de begränsade möjligheterna att utse en vinnare. Man kan spela på tid (till exempel en timme) eller på antal omgångar (exempelvis att alla spelare ska vara förhand fyra gånger var), möjligheten finns förstås också att sluta spela vid en godtycklig tidpunkt (fungerar bäst ifall det finns en utnämnd ledare i sällskapet som har makt att bestämma sådant). Men vem som egentligen har vunnit kommer alltid att vara en smula oklart.
Vill man till varje pris kora en segrare kan man tillämpa utslagning vid orgasm, när det går så åker man ut och till sist blir det bara en person kvar. Observera dock att det är en mycket grym spelform som kan komma att ta avsevärd tid i anspråk och riskerar att skapa slitningar i gruppen, såtillvida man inte eftersträvar just detta så bör orgasmutslagning undvikas. Att bli herre på täppan genom att inte komma är ju också en ganska tveksam ära.
För att sammanfatta: vi är alla förlorare. Precis som i livet självt. Men kan det inte vara värt ett försök att bejaka detta, om inte annat så för skojs skull?
Den här texten finns även att läsa på min hemsida: https://pornografiska.blogspot.com
Som bekant finns det ett stort antal sällskapsspel med sextema på marknaden. Praktiskt taget alla dessa spel är avsedda för två personer, som dessutom förutsätts ha något slags kärleksförhållande, och spelformen är ofta “utmaningar” som exempelvis att man ska besvara frågor av typen Skulle du vilja ha sex oftare (autentiskt exempel från spelet Sexleken). Men gott folk, ödsla inte pengar på sådant meningslöst dravel. Här kommer ett bättre förslag:
Utrustning: En kortlek och ett tidtagarur
Antal deltagare: 3-14
Förberedelser
Detta spel lämpar sig bäst i sammanhang där alla deltagare inte har haft sexuella kontakter med varandra förut. Minsta antal spelare för en fungerande runda är tre, högsta antal är 14 men idealet torde vara mellan fyra och åtta, fler deltagare än så kan uppfattas som svårhanterligt och kräver då mer disciplin överlag. Spelarnas könsidentitet, läggning, preferenser och inbördes relationer saknar betydelse. Spelet går ut på att underkasta sig korten och villkorslöst acceptera utfallet, snarare än att låta de egna begären och den fria viljan styra.
Först kommer man gemensamt överens om klädkoden för spelet: helnaket är alltid ett säkert kort (!) eftersom detta tenderar att främja jämlikheten människor emellan, oavsett kroppsform står vi ju alla nakna inför Gud. Men även andra alternativ, från fullt påklätt till delvis blottade områden kan tänkas fungera. En tumregel för att upprätthålla en kamratlig stämning är emellertid att alla spelare har ungefär lika mycket (eller lite) kläder på sig.
Centrala kroppsdelar i detta sällskapsspel är nacken, bröstvårtorna, stjärten och könsorganet. Så snart spelet har startat får deltagarna inte vidröra dessa ställen, vare sig på sin egen eller på någon annans kropp, såvida de inte beordras att göra det via korten. Viktigt också att alla spelare går med på att lyda reglerna, ett samtycke som med fördel fastställs genom tydliga uttalanden från var och en av deltagarna innan första kortet dras. Poängen med det här spelet är nämligen att den som ger sig in i leken får leken tåla, det är det som är själva utmaningen.
Spelets gång
Talongen blandas och placeras på bordet med baksidan upp. Förhand drar ett kort och lägger det på bordet med framsidan upp så att alla ser vad det är. Sedan räknar förhand medsols, med början på nästa person i spelordningen, efter kortets valör: lägsta kort ess är 1 och högsta kort kung är 13. Den som räkningen stannar på blir förhands utvalda. Ifall denna person skulle råka vara förhand själv så drar förhand ett nytt kort och räknar igen, detta förfarande upprepas tills dess att en av de andra spelarna blir den utvalda.
Därpå drar förhand ytterligare ett kort som bestämmer tidsrymden. Det kortets valör gånger tre blir det antal sekunder som den utvalda ska stimulera förhand. Denna tidsrymd kan alltså bli mellan tre och 39 sekunder.
När tidsrymden har slagits fast så drar förhand ett sista kort och lägger på bordet, detta kort bestämmer vad den utvalda ska göra för förhand: Om det blir ett ess (oavsett färg) så blir det tungkyss. Om valören är från 2 till 9 så innebär det att den utvalda ska använda handen, 10 till kung betyder att den utvalda ska använda munnen och var på kroppen förhand ska bli stimulerad avgörs av kortets färg:
Klöver = nacken
Ruter = bröstvårtorna
Spader = mellan skinkorna
Hjärter = könet
Tiden passas av någon av de andra spelarna. Den som sköter klockan ska även ge muntlig start- respektive stoppsignal för stimuleringen.
Efter att förhand har blivit stimulerad läggs de använda korten underst i talongen. Nästa på tur i spelordningen har alltid rätt att begära att talongen ska kuperas eller blandas innan hen drar sitt första kort men det måste i så fall utföras av någon av de andra spelarna.
Spelets avslutning
En egenhet med detta sällskapsspel är de begränsade möjligheterna att utse en vinnare. Man kan spela på tid (till exempel en timme) eller på antal omgångar (exempelvis att alla spelare ska vara förhand fyra gånger var), möjligheten finns förstås också att sluta spela vid en godtycklig tidpunkt (fungerar bäst ifall det finns en utnämnd ledare i sällskapet som har makt att bestämma sådant). Men vem som egentligen har vunnit kommer alltid att vara en smula oklart.
Vill man till varje pris kora en segrare kan man tillämpa utslagning vid orgasm, när det går så åker man ut och till sist blir det bara en person kvar. Observera dock att det är en mycket grym spelform som kan komma att ta avsevärd tid i anspråk och riskerar att skapa slitningar i gruppen, såtillvida man inte eftersträvar just detta så bör orgasmutslagning undvikas. Att bli herre på täppan genom att inte komma är ju också en ganska tveksam ära.
För att sammanfatta: vi är alla förlorare. Precis som i livet självt. Men kan det inte vara värt ett försök att bejaka detta, om inte annat så för skojs skull?
Den här texten finns även att läsa på min hemsida: https://pornografiska.blogspot.com
