gorgik9
Aktiv medlem
- Kön
- Man
Det första belägget för en form av ordet pornografi på engelska - närmare bestämt substantivet "pornograf " - finns i den engelska översättningen av konsthistorikern, arkeologen och filologen Karl Otfried Mullers (1797-1840) arbete Handbuch der Archäologie der Kunst, som publicerades 1850. Muller anspelade på "det stora antal obscena representationer till vilka även mytologin ofta gav anledning", och kallade dem som producerade sådana representationer "pornografer".
I 1864 års upplaga av Webster's Dictionary definierades pornografi som "oanständig målning använd för att dekorera väggarna i rum för bacchanaliska orgier, som finns i Pompeji ". Men som redan lyfts fram tidigare i en av mina poster i denna tråd användes termen "pornograf" med en ganska annorlunda innebörd under 1800-talet, nämligen någon som skriver om prostituerade och prostitution, särskilt i syfte att föreslå hygieniska reformer av prostitutionen. Talade och skrev man om pornografer och pornografi under 1800-talet, så kunde det hela alltså handla om ganska olika saker.
För vårt vidkommande är det kanske viktigare att lyfta fram, att pornografin som exklusionskategori inte bara gällde olika former av oanständiga bilder, utan även oanständiga skrifter. Hemliga Museet i Neapel fick under loppet av 1800-talet också sin motsvarighet i slutna specialavdelningar i de stora biblioteken, där man placerade obscena skrifter som låntagare fick tillgång till enbart med särskilt tillstånd.
Det finns givetvis mycket mer att säga, men nu kan det för min del vara nog.
I 1864 års upplaga av Webster's Dictionary definierades pornografi som "oanständig målning använd för att dekorera väggarna i rum för bacchanaliska orgier, som finns i Pompeji ". Men som redan lyfts fram tidigare i en av mina poster i denna tråd användes termen "pornograf" med en ganska annorlunda innebörd under 1800-talet, nämligen någon som skriver om prostituerade och prostitution, särskilt i syfte att föreslå hygieniska reformer av prostitutionen. Talade och skrev man om pornografer och pornografi under 1800-talet, så kunde det hela alltså handla om ganska olika saker.
För vårt vidkommande är det kanske viktigare att lyfta fram, att pornografin som exklusionskategori inte bara gällde olika former av oanständiga bilder, utan även oanständiga skrifter. Hemliga Museet i Neapel fick under loppet av 1800-talet också sin motsvarighet i slutna specialavdelningar i de stora biblioteken, där man placerade obscena skrifter som låntagare fick tillgång till enbart med särskilt tillstånd.
Det finns givetvis mycket mer att säga, men nu kan det för min del vara nog.