G
Guest
Gäst
Vad kul att höra att det går bättre!!!
Jag blev jätteglad nu, hoppas det bara blir bättre och bättre
Jag blev jätteglad nu, hoppas det bara blir bättre och bättre
hej Doc
Känner att jag blir lite avis på din fru...
det har inte lyckats så väl med xtra säng som jag hoppats+ att jag nog är ganska trött av mig.
men nu kan jag ju inte skylla på isgata längre, måste komma igång med min cykling.. Kramen
Många bra tips! Som fd. asexuell arbetsnarkoman kan jag ju bara utgå från mig själv; Precis som någon annan så klokt påpekade, så kommer lusten till sex tillsammans med lusten till livet. Kvinnors sexualitet tar i regel längre tid och behöver ett anoorlunda tändningsmönster. Hon jobbar tveklöst för mycket - så mycket att det helt enkelt inte finns tid till lust. [red]
mmmm, hon gör det, t o m hennes bästa kompis har pikat henne, hon har ständigt dåligt samvete mot våra barn...[/red]
Att du pysslar om henne och passar upp lindrar nog det här problemet väldigt mycket - heder till dig! Men dels tror jag att det kan vara dags att dra i stora nödbromsen avseende hennes arbetstid. Uppenbarligen är det stora boven i dramat. Hon behöver mer tid för både sig själv, sina tankar och sin kropp. Att ta hand om sig och träna är en bra start.
[red]jag erbjuder både massage & konsultation för henne, det är bara att säga till, spontant lr tidsbokat...(hihi)[/red]
[red]utan några baktankar, sex ska komma spontant![/red]
Varvar hon ner överlag, kommer även lusten komma tillbaka - min gissning äratt hon helt enklet är för trött mentalt för att orka anstränga sig för sex. Låter konstigt kanske, men så kan det vara...
[red]man hoppas[/red]
[red]Min oxå, till henne, för det blir många nähää, från mina sida[/red]
Jag tror mer avancerade lekar är fel väg att gå - då blir det mer måsten. Låt istället sexet få komma kravlöst och spontant. Mitt varmaste råd är att åka iväg någonstans, kanske till något litet pensionat vid kusten med några böcker, packa pciknickkorgen, vandra i skogarna nu när löven slår ut. Bara vara - då får hon ro att koppla av och ni är hnvisade till varandas sällskap, att dra ner på tempot... pröva och se vad det kan ge?
[red]inga tak-kronslekar i olika rollspel, det blir mycket kram, mys & kelsex lr bara kel[/red]
Kanske kan hon må bra av att träffa en terapeut för några samtal och sortera lite i sitt liv och sin vilja? Kanske få hon en nytändning till livet och därmed även sex om hon finner delar av sitt jag hon hade glömt bort eller förträngt?
[red]tar jobbet först, mindre att göra på jobb, mer att ge oss här hemma[/red]
Vidare - se över vad ni äter! Det finns massor av mat som var för sig, eller tillsammans behövs för hormonerna att börja snurra som de ska. Själv brukar jag koka ett ägg eller två när jag känner att jag inte har den mentala lust till sex som jag borde - det brukar faktiskt funka (Kolestrol behövs för att producera testosteron - något som är nödvändigt för både kvinnors och mäns sexualitet). Googla på kostlära - jag lovar många spännande timmar!
[red]kostlära & Doc, ska vi diskutera? har en ganska hyfsad kunskap om kost, kallas även för matfascisten.. haha[/red]
Handfasta, tråkiga och jordnära tips - men jag hoppas något av det kanske fungerar just för er. Ni verkar ju ha en väldigt god relation i grunden - det är bara gnistan som saknas. Sköt om varandra och lycka till!
[red]ska hitta glöden & gnistan, har gått över berg innan...[/red]
Tänkte lägga mig i lite också... De mesta verkar vara sagt redan, men jag har en liiiten teori som jag skulle vilja torgföra.
Först och främst så är jag helt säker på att alla tjejer som läser din beskrivning skulle vilja GIFTA sig med dig. BUMS!!!
[red]hehe, du tror det... jag har fått förslag, men det handlar i n t e om giftemål...[/red]
Och! Det är det jag tror är en del av problemet. Du är för perfekt helt enkelt. Hon har hos dig en extrem trygghet som gör att hon inte behöver bränna energi på hemmafronten. Då hamnar allt på arbetet i stället. Jag tror att vi alla behöver något att kämpa för, något att sträcka oss efter. På din beskrivning låter det som om hon inte BEHÖVER sträcka sig så mycket.
[red]jag hade ett snack med henne häromdagen.. hur illa jag tycker att saker fortskred, jag berätta att jag inte får tillbaka det jag tycker att jag ger.
Inte för det handlar om att man ska ha rättvisa, utan att man ger känslor & tid.
då vill man få gensvar
[/red]
Lite tillspetsat kanske, men vi människor har alldeles för lätt att ta saker och ting för givet och finns det ingenting som gnisslar, skaver eller tar emot ibland så rusar vi bara på utan att reflektera så mycket.
[red]Hon hade reflekterat över det, hon var väldigt svartsjuk & undrade speciellt vem det var som jag hade så 'fin' kontakt med på nätet..
[/red]
I vilket fall som helst så vet jag att du är en klok person Doc, och kommer att komma vidare. Idén att ta hjälp av ett proffs är faktiskt inte alls dum. Det borde fler människor göra, egentligen inte konstigare än att gå till tandläkaren.
[red]Vi får se, nu fick vi fart på saker & ting, så jag hoppas på det bästa.
En riktigt Väckarklocka
[/red]
Lycka till!
Härligt att läsa att ni verkar ha kommit till något slags vändpunkt - jag håller tummarna för er!
Bidrar med ett par tummar jag också, fast ni verkar vara på väg åt rätt håll så det kanske inte ens behövs. Toppen att ni kommunicerar med varandra.
synnerligen bra tråd, jag har läst igenom hela och också jag tagit del av många bra uppslag..
har en sak att tillägga, något som i varje fall för mej är ett vilkor i ett förhållande för att inte säga i livet.
Glöm ALDRIG att se till att ge och ta [red]"egentid"[/red][/size=4] och då helst i sin egen trygga hammamiljö, utan ungar och make/maka/sambo/flick-pojkvän.
ett par timmar då och då... det behövs
lev väl må bra
I denna tråden finns oerhört mycket klokt sagt av vettiga människor. Jag vet inte om jag har så mycket att tillägga. Men vill ändå göra ett inlägg. Relaterandet till andra är det svåraste vi människor måste hantera. Vi gör det alla på olika sätt och med mer eller mindre framgång. Motgångar är till för att övervinnas och gör oss starkare när vi nästa gång står inför dess faktum. Om vi drar oss undan inom vårt skal så finner vi kanske ro men vem vill leva utan livets härliga utmaningar. Inte jag i alla fall. En liten uppmuntran till er alla. Ta för er när chansen kommer Ni kommer inte att ångra er! Livet går inte i repris.
Ursäkta mig Doc och alla ni andra för mina utsvävningar från ämnet men tankarna for iväg. på er alla!