Nilsr
Aktiv medlem
- Kön
- Man
Förspel i bastun del 1 av 4
I den här historien är det olika personer som berättar historien. Varje ny person markeras med en rad med asterisker. Först kommer Eskil och berättar.
Januarivinden går rakt genom jacka och kläder. Känns rakt genom kroppen. Någon enstaka plusgrad och en ihållande vind gör att ingen vill vistas ute mer än nödvändigt i Stockholm. Efter en föreläsning på universitetet, där det till och med kändes kallt i rummet, vill jag bara ha lunch i en varm lokal. Kanske ta mig till gymmet, träna och bli varm. De har ju även satt på bastun igen, efter att den var stängd under höstens höga elpriser. Väl hemma kokar jag ett par ägg och äter en smörgås. Packar gymväskan. Det får bli ett vanligt eget styrkepass, finns ingen gruppträning så här på eftermiddagen.
När jag kommer till gymmet finns det knappt några andra där. Bara någon enstaka gubbe som driver omkring. Jag går som vanligt in i omklädningsrummet och byter om. Inte någon där heller. Låser skåpet och går ut i gymmet. Börjar med att cykla för att värma upp. Går in i cykelsalen, de cyklarna är betydligt bättre än de som finns ute i gymmet. Sätter på ett 30-minutersprogram på telefonen och kör ett lagom ansträngande pass. Meningen är inte att cyklingen ska vara huvudsaken idag, utan styrketräningen. Går sedan ut i gymmet. Nickar åt ett bekant ansikte och börjar med benböj. Sedan bröst, rygg, mage för att avsluta med lite mindre muskler: armar och axlar.
Under tiden i gymmet börjar det komma lite fler. Bland annat en lite skara tjejer. De står och hejar på varandra. De brukar vara här och vi har pratat lite. Vid flera tillfällen har jag försökt korrigera hur de gör. De är starka och tränar en hel del och det är viktigt att göra övningarna rätt för att inte få ont. Vi brukar prata och retas lite med varandra.
”Hej Therese, hej Ann, hej Mia och hej Jessica”, säger jag. ”Vad ska ni träna idag? Rumporna ser ut att behöva en omgång, ser lite slappa ut”, skämtar jag. Deras rumpor är så perfekta de kan bli, men vet att de vill förbättra dem ännu mer. ”Tror bröst behövs också. Ser ut som de börjar bli lite lösa och hängiga ”. Mia tar sin vattenflaska och stänker vatten på mig, sedan skrattar de.
”Gamla gubbar som du Eskil ska inte prata om att det hänger, du behöver nog träna upp det mesta. Allt ser lite hängigt ut”, genmäler Ann och tittar menande på mina byxor. Då skrattar de ännu mer.
Jag fortsätter min träning, tänker inte mycket varken på dem eller andra som är på gymmet. Alla kör i sin bubbla, mer eller mindre. Efter 45 minuter är jag klar och har även stretchat. Dusch och en skön bastu ska bli en perfekt avslutning.
Som pensionär började jag plugga på universitetet. Att gå på gymmet har jag gjort under lång tid, minst 30 år. Mest kör jag lärarledda pass som Bodypump och spinning. Jag tycker det är inspirerande att träna i grupp, se andra runt omkring och någon som coachar. Sedan är det ju roligt att en liten 75-årig gubbe kan lassa på vikter som många av de betydligt yngre grabbarna inte klarar, samtidigt som det är viktigt att göra alla övningar så korrekt som möjligt. Lite skämtsamt brukar jag säga att det gäller att hålla knoppen i trim genom att utmanas intellektuellt, kroppen genom träning och snoppen… ja det är en annan historia.
Väl klar i gymmet går jag tillbaka till omklädningsrummet. Fortfarande inga andra där. Skönt, kan duscha och basta i lugn och ro. Klär av mig och går in i duscharna, sedan blir det bastun. Härligt varm och skön. Precis vad jag behöver för att få värme i kroppen och mjuka upp lederna. Jag vet att många sitter i bastun med badbyxor eller en handduk runt. Jag vill vara naken, inga textilier på kroppen. Jag vill känna värmen och hur den öppnar porerna.
Efter en stund öppnas dörren till bastun och en person med handduken omsvept kommer in. Jag sitter mest och blundar, då jag hör hur personen, en kvinna, utbrister ”Vad gör du här?”. Min tanke är snarare ”vad gör hon här i mannens avdelning?”.
Jag tittar upp, och hon står med händerna i sidan tittar på mig, betraktar mig, uppifrån och ner. Sedan tar hon av sig handduken, lägger den på den understa laven och sätter sig på den. Vänder kroppen och ansiktet mot mig och frågar igen ”Vad gör du här. Det är ju det kvinnliga omklädningsrummet och bastun”.
”Vadå, det är ju männens. Har alltid varit männens omklädningsrum. Det är nog du som gått fel. Men inte gör det mig något. Tycker att det är helt okey att män och kvinnor kan basta tillsammans. Så sitt kvar, om det inte gör dig något”, säger jag. Hon ser trevlig ut, kanske runt femtio, lite runda kvinnliga former. Åren har varit snälla mot henne, det kan jag se, när hon vrider kroppen mot mig för att prata.
”Nej, inte idag. Såg du inte att de kastar om, bytt omklädningsrummen? De skulle göra några reparationer i kvinnornas, så därför byttes omklädningsrummen tillfälligt idag”, förklarar hon. Oj, då. Jag har bara gått precis som vanligt, inte reagerat på att det var någon ändring. Måste vara åldern som gör mig både blind och disträ.
I den här historien är det olika personer som berättar historien. Varje ny person markeras med en rad med asterisker. Först kommer Eskil och berättar.
Januarivinden går rakt genom jacka och kläder. Känns rakt genom kroppen. Någon enstaka plusgrad och en ihållande vind gör att ingen vill vistas ute mer än nödvändigt i Stockholm. Efter en föreläsning på universitetet, där det till och med kändes kallt i rummet, vill jag bara ha lunch i en varm lokal. Kanske ta mig till gymmet, träna och bli varm. De har ju även satt på bastun igen, efter att den var stängd under höstens höga elpriser. Väl hemma kokar jag ett par ägg och äter en smörgås. Packar gymväskan. Det får bli ett vanligt eget styrkepass, finns ingen gruppträning så här på eftermiddagen.
När jag kommer till gymmet finns det knappt några andra där. Bara någon enstaka gubbe som driver omkring. Jag går som vanligt in i omklädningsrummet och byter om. Inte någon där heller. Låser skåpet och går ut i gymmet. Börjar med att cykla för att värma upp. Går in i cykelsalen, de cyklarna är betydligt bättre än de som finns ute i gymmet. Sätter på ett 30-minutersprogram på telefonen och kör ett lagom ansträngande pass. Meningen är inte att cyklingen ska vara huvudsaken idag, utan styrketräningen. Går sedan ut i gymmet. Nickar åt ett bekant ansikte och börjar med benböj. Sedan bröst, rygg, mage för att avsluta med lite mindre muskler: armar och axlar.
Under tiden i gymmet börjar det komma lite fler. Bland annat en lite skara tjejer. De står och hejar på varandra. De brukar vara här och vi har pratat lite. Vid flera tillfällen har jag försökt korrigera hur de gör. De är starka och tränar en hel del och det är viktigt att göra övningarna rätt för att inte få ont. Vi brukar prata och retas lite med varandra.
”Hej Therese, hej Ann, hej Mia och hej Jessica”, säger jag. ”Vad ska ni träna idag? Rumporna ser ut att behöva en omgång, ser lite slappa ut”, skämtar jag. Deras rumpor är så perfekta de kan bli, men vet att de vill förbättra dem ännu mer. ”Tror bröst behövs också. Ser ut som de börjar bli lite lösa och hängiga ”. Mia tar sin vattenflaska och stänker vatten på mig, sedan skrattar de.
”Gamla gubbar som du Eskil ska inte prata om att det hänger, du behöver nog träna upp det mesta. Allt ser lite hängigt ut”, genmäler Ann och tittar menande på mina byxor. Då skrattar de ännu mer.
Jag fortsätter min träning, tänker inte mycket varken på dem eller andra som är på gymmet. Alla kör i sin bubbla, mer eller mindre. Efter 45 minuter är jag klar och har även stretchat. Dusch och en skön bastu ska bli en perfekt avslutning.
Som pensionär började jag plugga på universitetet. Att gå på gymmet har jag gjort under lång tid, minst 30 år. Mest kör jag lärarledda pass som Bodypump och spinning. Jag tycker det är inspirerande att träna i grupp, se andra runt omkring och någon som coachar. Sedan är det ju roligt att en liten 75-årig gubbe kan lassa på vikter som många av de betydligt yngre grabbarna inte klarar, samtidigt som det är viktigt att göra alla övningar så korrekt som möjligt. Lite skämtsamt brukar jag säga att det gäller att hålla knoppen i trim genom att utmanas intellektuellt, kroppen genom träning och snoppen… ja det är en annan historia.
Väl klar i gymmet går jag tillbaka till omklädningsrummet. Fortfarande inga andra där. Skönt, kan duscha och basta i lugn och ro. Klär av mig och går in i duscharna, sedan blir det bastun. Härligt varm och skön. Precis vad jag behöver för att få värme i kroppen och mjuka upp lederna. Jag vet att många sitter i bastun med badbyxor eller en handduk runt. Jag vill vara naken, inga textilier på kroppen. Jag vill känna värmen och hur den öppnar porerna.
Efter en stund öppnas dörren till bastun och en person med handduken omsvept kommer in. Jag sitter mest och blundar, då jag hör hur personen, en kvinna, utbrister ”Vad gör du här?”. Min tanke är snarare ”vad gör hon här i mannens avdelning?”.
Jag tittar upp, och hon står med händerna i sidan tittar på mig, betraktar mig, uppifrån och ner. Sedan tar hon av sig handduken, lägger den på den understa laven och sätter sig på den. Vänder kroppen och ansiktet mot mig och frågar igen ”Vad gör du här. Det är ju det kvinnliga omklädningsrummet och bastun”.
”Vadå, det är ju männens. Har alltid varit männens omklädningsrum. Det är nog du som gått fel. Men inte gör det mig något. Tycker att det är helt okey att män och kvinnor kan basta tillsammans. Så sitt kvar, om det inte gör dig något”, säger jag. Hon ser trevlig ut, kanske runt femtio, lite runda kvinnliga former. Åren har varit snälla mot henne, det kan jag se, när hon vrider kroppen mot mig för att prata.
”Nej, inte idag. Såg du inte att de kastar om, bytt omklädningsrummen? De skulle göra några reparationer i kvinnornas, så därför byttes omklädningsrummen tillfälligt idag”, förklarar hon. Oj, då. Jag har bara gått precis som vanligt, inte reagerat på att det var någon ändring. Måste vara åldern som gör mig både blind och disträ.
Last edited: