Arctor
Medlem
- Kön
- Man
Jag har under de senaste två åren haft djupa funderingar kring min läggning. Då jag har mognat och blivit en bildad och mer vuxen individ har jag också börjat få en annan och mycket mer liberal inställning till sex och sexualitet än jag hade i tonåren.
Precis som för de flesta pojkar dök tjejer upp i bilden i de tidiga tonåren, och på den vägen har det varit. Jag attraheras djupt av de kvinnliga formerna och attributen och har nog långt inom mig en väldigt submissiv sida som vill dyrka kvinnor. När jag har sex kan jag spendera nästan löjlig tid med att bara titta och känna och smaka mig fram genom den sinnliga uppskattningen av henne och hennes kropp. Varje aspekt, den erotiska, den kulturella och den personliga synen och uppskattningen jag har för relationen och föreningen mellan kvinna och man går ihop i en enda stor klump som man bara kan kalla en ytterst hetrosexuell sida hos mig. Jag är dessutom fotfetishist och finner inte bara erotik utan behov utav att få ta på och kyssa en kvinnas fot. Det finns kanske inte någon handling så submissiv genom hela historien som att vilja kyssa någons fötter, så det står ganska klart att jag sätter kvinnan i fokus och på pedistal.
Däremot har jag, som jag tidigare sagt, börjat fundera mer och mer på sex och sexualitet. Allt började med att jag ganska förskräckt insåg att jag faktiskt tyckte att en penis är något väldigt erotiskt. Jag är utbildad humanist och ser ganska ofta allting i en historisk och kulturell kontext. Alla vet den urkraft som befinner sig i penisen som en symbol; det har varit med oss längre än historien kan minnas. Jag tror faktiskt att detta är ganska mycket bidragande till den erotiska känslan jag numera känner inför en stor erigerad kuk. Det finns inget annat förrutom kanske en kvinnas inbjudande och särade ben som innebär sex så mycket.
Förrutom en historisk och kulturell förståelse så har jag också blivit mer liberalt inställd till sex och sexualitet och även kön. Transfrågor och queerteori är mycket intressanta avkommor utav genusämnet. Jag har mer och mer börjat se sex i sig som bara ett stort mänskligt fält av njutning där egentligen allting är okej när det handlar om två vuxna individer som båda är med på noterna. Njutningen och lekfullheten står i centrum. Fantasi och läggning ska få levas ut. Dessa är oerhört viktiga bitar i att vara en människa.
Så min ideologiska inställning rättfärdigar nästan precis all sexualitet, vilket jag också tror sipprar in på det personliga planet. Jag har mer och mer börjat acceptera att jag faktiskt skulle vilja känna på och suga på en ordentlig kuk. Det är liksom en fantasi jag har som alltid gör mig sexuellt upphetsad.
Här är dock det stora problemet. Sex och orgasm och fantasiutlevnad är helt okej, men jag finner personligen idén av emotionell eller sensuell närhet med en annan man väldigt jobbig. Jag vill ge och skulle kunna tänka mig att få oralsex av en kille, men såfort det handlar om någont sorts emotionellt möte så ryggar jag instinktivt tillbaka.
Jag drömde om detta inte för så länge sedan. Jag drömde att jag sökt mig till en av mina vänner för att få leva ut den här drömmen. Det blev något slags missförstånd och vi hamnade i säng, och han ville... gosa. Hans håriga stickiga bringa och armar tröck sig mot mig i hans närmanden, och jag kunde bara känna stort obehag, precis som jag gör när jag tänker på det när jag är vaken.
Så är det detta som kanske kan sätta en slags stämpel på min sexualitet? Nu tycker jag ju stämplar är onödigt, men det är defakto ett mänskligt behov att kategorisera. Jag kan tänka mig sexuella handlingar och lekar med killar, men när det handlar om något annat så vill jag uteslutande ha med kvinnor att göra. Gos, smek, pussar osv är fullkomligt otänkbart mot en kille. Ofta så funderar jag på om jag ens skulle vilja se killens ansikte när jag lever ut fantasin då fokusen är så stor på just det manliga organet.
Jag tycker iaf det här är en våldsamt intressant topic. Visst är jag självmedveten och säker i mig själv, men det skadar aldrig att diskutera frågan om sexualitet.
Vad tror ni om sexualitet kontra kultur och inställning osv? Måste man ha en bisexuell tendens för att kunna tänka som mig, eller tycker ni jag med all rätt kan kalla mig hetrosexuell? Vad i helvete ska vi göra av alla dessa etiketter egentligen?!
Precis som för de flesta pojkar dök tjejer upp i bilden i de tidiga tonåren, och på den vägen har det varit. Jag attraheras djupt av de kvinnliga formerna och attributen och har nog långt inom mig en väldigt submissiv sida som vill dyrka kvinnor. När jag har sex kan jag spendera nästan löjlig tid med att bara titta och känna och smaka mig fram genom den sinnliga uppskattningen av henne och hennes kropp. Varje aspekt, den erotiska, den kulturella och den personliga synen och uppskattningen jag har för relationen och föreningen mellan kvinna och man går ihop i en enda stor klump som man bara kan kalla en ytterst hetrosexuell sida hos mig. Jag är dessutom fotfetishist och finner inte bara erotik utan behov utav att få ta på och kyssa en kvinnas fot. Det finns kanske inte någon handling så submissiv genom hela historien som att vilja kyssa någons fötter, så det står ganska klart att jag sätter kvinnan i fokus och på pedistal.
Däremot har jag, som jag tidigare sagt, börjat fundera mer och mer på sex och sexualitet. Allt började med att jag ganska förskräckt insåg att jag faktiskt tyckte att en penis är något väldigt erotiskt. Jag är utbildad humanist och ser ganska ofta allting i en historisk och kulturell kontext. Alla vet den urkraft som befinner sig i penisen som en symbol; det har varit med oss längre än historien kan minnas. Jag tror faktiskt att detta är ganska mycket bidragande till den erotiska känslan jag numera känner inför en stor erigerad kuk. Det finns inget annat förrutom kanske en kvinnas inbjudande och särade ben som innebär sex så mycket.
Förrutom en historisk och kulturell förståelse så har jag också blivit mer liberalt inställd till sex och sexualitet och även kön. Transfrågor och queerteori är mycket intressanta avkommor utav genusämnet. Jag har mer och mer börjat se sex i sig som bara ett stort mänskligt fält av njutning där egentligen allting är okej när det handlar om två vuxna individer som båda är med på noterna. Njutningen och lekfullheten står i centrum. Fantasi och läggning ska få levas ut. Dessa är oerhört viktiga bitar i att vara en människa.
Så min ideologiska inställning rättfärdigar nästan precis all sexualitet, vilket jag också tror sipprar in på det personliga planet. Jag har mer och mer börjat acceptera att jag faktiskt skulle vilja känna på och suga på en ordentlig kuk. Det är liksom en fantasi jag har som alltid gör mig sexuellt upphetsad.
Här är dock det stora problemet. Sex och orgasm och fantasiutlevnad är helt okej, men jag finner personligen idén av emotionell eller sensuell närhet med en annan man väldigt jobbig. Jag vill ge och skulle kunna tänka mig att få oralsex av en kille, men såfort det handlar om någont sorts emotionellt möte så ryggar jag instinktivt tillbaka.
Jag drömde om detta inte för så länge sedan. Jag drömde att jag sökt mig till en av mina vänner för att få leva ut den här drömmen. Det blev något slags missförstånd och vi hamnade i säng, och han ville... gosa. Hans håriga stickiga bringa och armar tröck sig mot mig i hans närmanden, och jag kunde bara känna stort obehag, precis som jag gör när jag tänker på det när jag är vaken.
Så är det detta som kanske kan sätta en slags stämpel på min sexualitet? Nu tycker jag ju stämplar är onödigt, men det är defakto ett mänskligt behov att kategorisera. Jag kan tänka mig sexuella handlingar och lekar med killar, men när det handlar om något annat så vill jag uteslutande ha med kvinnor att göra. Gos, smek, pussar osv är fullkomligt otänkbart mot en kille. Ofta så funderar jag på om jag ens skulle vilja se killens ansikte när jag lever ut fantasin då fokusen är så stor på just det manliga organet.
Jag tycker iaf det här är en våldsamt intressant topic. Visst är jag självmedveten och säker i mig själv, men det skadar aldrig att diskutera frågan om sexualitet.
Vad tror ni om sexualitet kontra kultur och inställning osv? Måste man ha en bisexuell tendens för att kunna tänka som mig, eller tycker ni jag med all rätt kan kalla mig hetrosexuell? Vad i helvete ska vi göra av alla dessa etiketter egentligen?!
