FridaA
Medlem
- Ålder
- 37
- Kön
- Kvinna
Det här blir personligt, jag vet, men visst är det skönt att inte bara prata
utan skriva av sig också?
Känslor!
Usch, det kan vara jobbigt nog att vara kär i en kille. Nu har jag gått och
kärat ner mig i en annan tjej till råga på allt...
Jag vill inte säga att jag "kommit ur garderoben", för jag tror inte på att
kategorisera kärleken efter hetero eller homo...
Saken är den, jag har alltid struntat i vilket kön folk har, oavsett om
dom är mina kompisar eller varit mer än så, det är personen jag blir kär i, inte könet!
Jag och J har känt varandra sedan vi var pytte, pyttesmå, typ 2 år gamla då våra föräldrar bestämde sig för att bosätta sig på samma gata.
Vi har hängt ihop i alla år, i vått och torrt...
För drygt ett år sedan, blev det lite mer än bara vänskap, då vi delade hotellrum
i Tyskland, (vi följde med föräldrarna på deras inköpsresa...).
Efter att ha delat en flaska vin blev vi så där fnittriga och hysteriska. Vi beställde
ppv-film, (ja, en porrfilm...), och skrattade mest i början, men sedan blev det
lite mer upphetsande och det ena ledde till det andra...
Vi började onanera, (halvsittandes bredvid varandra i sängen...). När det gått för oss bägge låg vi och höll om varandra, fnittret hade försvunnit, och nu var vi mer allvarligare. Vi började efter ett tag att kyssas, hångla, kramas och sedan röra och smeka varandra.
Det var första gången jag både gett och tagit emot oralsex (med en annan kvinna).
Sedan dess har vi kommit varandra, (om möjligt), ännu närmare.
Men det var inte förrän ett par veckor sedan, som kärleken, den riktiga kärleken, började blomma ut på allvar. En ömsesidig kärlek.
I fredags flyttade hon in till mig! Vi känner varandra så väl, ändå vill jag
känna henne mer...
Kram
utan skriva av sig också?
Känslor!
Usch, det kan vara jobbigt nog att vara kär i en kille. Nu har jag gått och
kärat ner mig i en annan tjej till råga på allt...
Jag vill inte säga att jag "kommit ur garderoben", för jag tror inte på att
kategorisera kärleken efter hetero eller homo...
Saken är den, jag har alltid struntat i vilket kön folk har, oavsett om
dom är mina kompisar eller varit mer än så, det är personen jag blir kär i, inte könet!
Jag och J har känt varandra sedan vi var pytte, pyttesmå, typ 2 år gamla då våra föräldrar bestämde sig för att bosätta sig på samma gata.
Vi har hängt ihop i alla år, i vått och torrt...
För drygt ett år sedan, blev det lite mer än bara vänskap, då vi delade hotellrum
i Tyskland, (vi följde med föräldrarna på deras inköpsresa...).
Efter att ha delat en flaska vin blev vi så där fnittriga och hysteriska. Vi beställde
ppv-film, (ja, en porrfilm...), och skrattade mest i början, men sedan blev det
lite mer upphetsande och det ena ledde till det andra...
Vi började onanera, (halvsittandes bredvid varandra i sängen...). När det gått för oss bägge låg vi och höll om varandra, fnittret hade försvunnit, och nu var vi mer allvarligare. Vi började efter ett tag att kyssas, hångla, kramas och sedan röra och smeka varandra.
Det var första gången jag både gett och tagit emot oralsex (med en annan kvinna).
Sedan dess har vi kommit varandra, (om möjligt), ännu närmare.
Men det var inte förrän ett par veckor sedan, som kärleken, den riktiga kärleken, började blomma ut på allvar. En ömsesidig kärlek.
I fredags flyttade hon in till mig! Vi känner varandra så väl, ändå vill jag
känna henne mer...
Kram
