Hur bråkar ni?

[Janne K]

Det är en bra kombination, kort stubin och att kunna förlåta! Jag tycker inte alls att kort stubin behöver vara ett fel. Det krävs bara någon som kan hantera det.

Jag gillar tydlighet, ärlighet och tycker det är bättre att det smäller direkt, än att det pyser utan att man märker, och exploderar några dagar senare...

Lite kort stubin kan va rätt hemtrevligt... Jag har haft utländska flickvänner och gillar när det hettar till lite, för det gör det med eldiga töser... Svenskar säger sig vara raka och ärliga, men dom flesta är inte alls det.. Vi svenskar ska ju vara så jävla förnuftiga och behärskade hela tiden... Eftersom det är "osvenskt" att inte instämma så kan man ju inte säga vad man tycker till varann? Då blir det skitsnack bakom ryggen... Är det rakt? Nej, hellre ett gruff ibland - vädra ur. [}]

Jag läste om en relationskonsult som på fullt allvar tar betalt för att råda andra att inte gräla med varann, att i stället gå ut och skrika i skogen. Hon anser att man ska "gräla" förnuftigt... Snacka om känslomässigt förstoppad människa - och HON ska lära andra att lösa sina konflikter genom att gå ut och skrika i skogen??? Man blir ju helt matt vilka tomtar det finns... Man får se upp vad det är för dårar man lyssnar på... eller så är det bara en kulturell fråga, alla är olika och det gäller att hitta den som passar just DIG?

Jag tycker att "relationskonsulttomten" har till viss del rätt, om man får tolka det hon säger på sitt eget vis (och det hoppas jag att man får här ).
Jag tycker inte att man ska ta upp en diskussion med sin kära om man redan innan har en uppbyggd aggression som beror på något helt annat, tex något man retat upp sig över på jobbet, punktering, p-böter etc. Jag tycker att man ska gå in i en diskussion fri från annat som kan förstärka och sabotera det konstruktiva ett gräl kan ha. Visst kan man skrika ut vad man tycker och känner till sin kära men man ska inte häva ur sig hela dagens (eller veckans!) uppdämda ilska som inte beror på det man vill ta upp. Skrika av sig i skogen kanske inte hjälper alla, själv får jag ibland ur mig aggressioner genom att köra fort, spela hög musik, ja det finns flera sätt.

 

[SuperLasse]

Jag tycker att "relationskonsulttomten" har till viss del rätt, om man får tolka det hon säger på sitt eget vis (och det hoppas jag att man får här ).
Jag tycker inte att man ska ta upp en diskussion med sin kära om man redan innan har en uppbyggd aggression som beror på något helt annat, tex något man retat upp sig över på jobbet, punktering, p-böter etc. Jag tycker att man ska gå in i en diskussion fri från annat som kan förstärka och sabotera det konstruktiva ett gräl kan ha. Visst kan man skrika ut vad man tycker och känner till sin kära men man ska inte häva ur sig hela dagens (eller veckans!) uppdämda ilska som inte beror på det man vill ta upp. Skrika av sig i skogen kanske inte hjälper alla, själv får jag ibland ur mig aggressioner genom att köra fort, spela hög musik, ja det finns flera sätt.

Bra inlägg Janne, och det är ju poängen med min tråd - att det är okej att ha en egen åsikt, och att inte se det som något farligt.

Jag håller med att man inte ska blanda in andra aggressioner... Då blir det ruttet rätt fort... Min poäng är att det inte är farligt att bråka, och att känslor som kommer fram i bråket inte heller är fel, inte behöver kvävas (som den förstoppade konsulten ). Man kanske säger lite för mycket i stridens hetta, något förlupet ord som man egentligen inte menar. Att bråka bra handlar om att inte vara rädd tycker jag, varken för att tappa kontrollen lite grann, känslorna eller för att försonas, att lita på varann. Det är spännande tycker jag, med den man älskar. (fiiiiint sagt va? )

 

[Snäckan_sugen]

Det är en bra kombination, kort stubin och att kunna förlåta! Jag tycker inte alls att kort stubin behöver vara ett fel. Det krävs bara någon som kan hantera det.

Jag gillar tydlighet, ärlighet och tycker det är bättre att det smäller direkt, än att det pyser utan att man märker, och exploderar några dagar senare...

Lite kort stubin kan va rätt hemtrevligt... Jag har haft utländska flickvänner och gillar när det hettar till lite, för det gör det med eldiga töser... Svenskar säger sig vara raka och ärliga, men dom flesta är inte alls det.. Vi svenskar ska ju vara så jävla förnuftiga och behärskade hela tiden... Eftersom det är "osvenskt" att inte instämma så kan man ju inte säga vad man tycker till varann? Då blir det skitsnack bakom ryggen... Är det rakt? Nej, hellre ett gruff ibland - vädra ur. [}]

Jag läste om en relationskonsult som på fullt allvar tar betalt för att råda andra att inte gräla med varann, att i stället gå ut och skrika i skogen. Hon anser att man ska "gräla" förnuftigt... Snacka om känslomässigt förstoppad människa - och HON ska lära andra att lösa sina konflikter genom att gå ut och skrika i skogen??? Man blir ju helt matt vilka tomtar det finns... Man får se upp vad det är för dårar man lyssnar på... eller så är det bara en kulturell fråga, alla är olika och det gäller att hitta den som passar just DIG?

Jag tycker att "relationskonsulttomten" har till viss del rätt, om man får tolka det hon säger på sitt eget vis (och det hoppas jag att man får här ).
Jag tycker inte att man ska ta upp en diskussion med sin kära om man redan innan har en uppbyggd aggression som beror på något helt annat, tex något man retat upp sig över på jobbet, punktering, p-böter etc. Jag tycker att man ska gå in i en diskussion fri från annat som kan förstärka och sabotera det konstruktiva ett gräl kan ha. Visst kan man skrika ut vad man tycker och känner till sin kära men man ska inte häva ur sig hela dagens (eller veckans!) uppdämda ilska som inte beror på det man vill ta upp. Skrika av sig i skogen kanske inte hjälper alla, själv får jag ibland ur mig aggressioner genom att köra fort, spela hög musik, ja det finns flera sätt.

Jag tycker att "relationskonsulttomten" har fel! Helt fel - dessutom[}]

Äkta känslor kan, eller skall, aldrig kamoufleras!
Är man arg, irriterad, upprörd eller vad fan som helst så skall man kunna säga det till sin älskade, när som helst...

Du säger det på pricken själv - i slutet av ditt inlägg, tycker jag Säger man inte det man känner/tänker direkt - så blir man som en tryckkokare och vräker ur sig i slutet av veckan eller flera veckor senare...


Behöver jag säga att jag inte lever i en relation

 

[Janne K]

Jag tycker att "relationskonsulttomten" har till viss del rätt, om man får tolka det hon säger på sitt eget vis (och det hoppas jag att man får här ).
Jag tycker inte att man ska ta upp en diskussion med sin kära om man redan innan har en uppbyggd aggression som beror på något helt annat, tex något man retat upp sig över på jobbet, punktering, p-böter etc. Jag tycker att man ska gå in i en diskussion fri från annat som kan förstärka och sabotera det konstruktiva ett gräl kan ha. Visst kan man skrika ut vad man tycker och känner till sin kära men man ska inte häva ur sig hela dagens (eller veckans!) uppdämda ilska som inte beror på det man vill ta upp. Skrika av sig i skogen kanske inte hjälper alla, själv får jag ibland ur mig aggressioner genom att köra fort, spela hög musik, ja det finns flera sätt.

Bra inlägg Janne, och det är ju poängen med min tråd - att det är okej att ha en egen åsikt, och att inte se det som något farligt.

Jag håller med att man inte ska blanda in andra aggressioner... Då blir det ruttet rätt fort... Min poäng är att det inte är farligt att bråka, och att känslor som kommer fram i bråket inte heller är fel, inte behöver kvävas (som den förstoppade konsulten ). Man kanske säger lite för mycket i stridens hetta, något förlupet ord som man egentligen inte menar. Att bråka bra handlar om att inte vara rädd tycker jag, varken för att tappa kontrollen lite grann, känslorna eller för att försonas, att lita på varann. Det är spännande tycker jag, med den man älskar. (fiiiiint sagt va? )

Ett gräl som plockar fram alla känslor och åsikter utan att man slår ihjäl varandra är en lagom nivå, man får ut vad man vill säga, och ibland lite mer än det men grälar man med sin kära så har man förmodligen viss känsla vart gränsen går. Det finns ett ordspråk som har ett kristallklart budskap: "Döm inte i vrede, vreden går över men domen står kvar" Slå inte för mycket bensin på brasan alltså

 

[Janne K]

Det är en bra kombination, kort stubin och att kunna förlåta! Jag tycker inte alls att kort stubin behöver vara ett fel. Det krävs bara någon som kan hantera det.

Jag gillar tydlighet, ärlighet och tycker det är bättre att det smäller direkt, än att det pyser utan att man märker, och exploderar några dagar senare...

Lite kort stubin kan va rätt hemtrevligt... Jag har haft utländska flickvänner och gillar när det hettar till lite, för det gör det med eldiga töser... Svenskar säger sig vara raka och ärliga, men dom flesta är inte alls det.. Vi svenskar ska ju vara så jävla förnuftiga och behärskade hela tiden... Eftersom det är "osvenskt" att inte instämma så kan man ju inte säga vad man tycker till varann? Då blir det skitsnack bakom ryggen... Är det rakt? Nej, hellre ett gruff ibland - vädra ur. [}]

Jag läste om en relationskonsult som på fullt allvar tar betalt för att råda andra att inte gräla med varann, att i stället gå ut och skrika i skogen. Hon anser att man ska "gräla" förnuftigt... Snacka om känslomässigt förstoppad människa - och HON ska lära andra att lösa sina konflikter genom att gå ut och skrika i skogen??? Man blir ju helt matt vilka tomtar det finns... Man får se upp vad det är för dårar man lyssnar på... eller så är det bara en kulturell fråga, alla är olika och det gäller att hitta den som passar just DIG?

Jag tycker att "relationskonsulttomten" har till viss del rätt, om man får tolka det hon säger på sitt eget vis (och det hoppas jag att man får här ).
Jag tycker inte att man ska ta upp en diskussion med sin kära om man redan innan har en uppbyggd aggression som beror på något helt annat, tex något man retat upp sig över på jobbet, punktering, p-böter etc. Jag tycker att man ska gå in i en diskussion fri från annat som kan förstärka och sabotera det konstruktiva ett gräl kan ha. Visst kan man skrika ut vad man tycker och känner till sin kära men man ska inte häva ur sig hela dagens (eller veckans!) uppdämda ilska som inte beror på det man vill ta upp. Skrika av sig i skogen kanske inte hjälper alla, själv får jag ibland ur mig aggressioner genom att köra fort, spela hög musik, ja det finns flera sätt.

Jag tycker att "relationskonsulttomten" har fel! Helt fel - dessutom[}]

Äkta känslor kan, eller skall, aldrig kamoufleras!
Är man arg, irriterad, upprörd eller vad fan som helst så skall man kunna säga det till sin älskade, när som helst...

Du säger det på pricken själv - i slutet av ditt inlägg, tycker jag Säger man inte det man känner/tänker direkt - så blir man som en tryckkokare och vräker ur sig i slutet av veckan eller flera veckor senare...


Behöver jag säga att jag inte lever i en relation

Känslor är bra.
Det jag säger är att man inte ska rikta aggressionerna åt fel håll, bespara din älskade din aggression som andra människor orsakat. Gå på rätt person.

 

[Snäckan_sugen]

Det är en bra kombination, kort stubin och att kunna förlåta! Jag tycker inte alls att kort stubin behöver vara ett fel. Det krävs bara någon som kan hantera det.

Jag gillar tydlighet, ärlighet och tycker det är bättre att det smäller direkt, än att det pyser utan att man märker, och exploderar några dagar senare...

Lite kort stubin kan va rätt hemtrevligt... Jag har haft utländska flickvänner och gillar när det hettar till lite, för det gör det med eldiga töser... Svenskar säger sig vara raka och ärliga, men dom flesta är inte alls det.. Vi svenskar ska ju vara så jävla förnuftiga och behärskade hela tiden... Eftersom det är "osvenskt" att inte instämma så kan man ju inte säga vad man tycker till varann? Då blir det skitsnack bakom ryggen... Är det rakt? Nej, hellre ett gruff ibland - vädra ur. [}]

Jag läste om en relationskonsult som på fullt allvar tar betalt för att råda andra att inte gräla med varann, att i stället gå ut och skrika i skogen. Hon anser att man ska "gräla" förnuftigt... Snacka om känslomässigt förstoppad människa - och HON ska lära andra att lösa sina konflikter genom att gå ut och skrika i skogen??? Man blir ju helt matt vilka tomtar det finns... Man får se upp vad det är för dårar man lyssnar på... eller så är det bara en kulturell fråga, alla är olika och det gäller att hitta den som passar just DIG?

Jag tycker att "relationskonsulttomten" har till viss del rätt, om man får tolka det hon säger på sitt eget vis (och det hoppas jag att man får här ).
Jag tycker inte att man ska ta upp en diskussion med sin kära om man redan innan har en uppbyggd aggression som beror på något helt annat, tex något man retat upp sig över på jobbet, punktering, p-böter etc. Jag tycker att man ska gå in i en diskussion fri från annat som kan förstärka och sabotera det konstruktiva ett gräl kan ha. Visst kan man skrika ut vad man tycker och känner till sin kära men man ska inte häva ur sig hela dagens (eller veckans!) uppdämda ilska som inte beror på det man vill ta upp. Skrika av sig i skogen kanske inte hjälper alla, själv får jag ibland ur mig aggressioner genom att köra fort, spela hög musik, ja det finns flera sätt.

Jag tycker att "relationskonsulttomten" har fel! Helt fel - dessutom[}]

Äkta känslor kan, eller skall, aldrig kamoufleras!
Är man arg, irriterad, upprörd eller vad fan som helst så skall man kunna säga det till sin älskade, när som helst...

Du säger det på pricken själv - i slutet av ditt inlägg, tycker jag Säger man inte det man känner/tänker direkt - så blir man som en tryckkokare och vräker ur sig i slutet av veckan eller flera veckor senare...


Behöver jag säga att jag inte lever i en relation

Känslor är bra.
Det jag säger är att man inte ska rikta aggressionerna åt fel håll, bespara din älskade din aggression som andra människor orsakat. Gå på rätt person.

Aha! Missade det Jag håller med dig till fullo