Ordet runka

[reptilen]

Lite snuskigt att använda ord som tex runka, kuk, fitta, knulla... i sammahang där det passar
som detta form t.ex

 

[gorgik9]

Du har säkert rätt, men det svenska prästerskapet har i över 150 år gjort sitt bästa att förkunna skammen och det ogudaktiga i att utför "självbefläckelse". Man har fullkomligen "tagit i från tårna" för att framhålla det syndfulla i detta.

Okej nu ska vi se! Den stora anti-masturbations kampanjen sköt på allvar fart under 1700-talet och fortsatte genom hela 1800-talet och ännu under första hälften av 1900-talet. Det typiska var att onanin presenterades som ett ytterst allvarligt hälsoproblem som orsakade en lång rad sjukdomar och farliga tillstånd, men hur i helsicke kom den breda majoriteten av läkarkåren att hamna därhän egentligen?

Bakgrunden är komplicerad och utförligt beskriven i en rad vetenskapshistoriska arbeten; jag får be om ursäkt om jag blir för komplicerad.

Man kan säga att det fanns en tvåfaldig bakgrund: 1) Synen på sexuell aktivitet i judisk tradition var generellt negativ. Ejakulation, menstruation och barnafödande ansågs innebära ett orenande som efter aktens utförande krävde att alla inblandade skulle genomgå rituell rening. Den negativa synen på onani var en del av denna generellt negativa syn på den ofrånkomligen orena sexuella aktiviteten och denna ärvdes av de kristna traditionerna.

Men en rad kristna tänkare kompletterade den ärvda judiska synen med nya teologiska överbyggnader. Augustinus hävdade att eftersom all sexuell aktivitet är åtminstone delvis ofrivillig, så vittnar detta om att sexualiteten är märkt av den ofrivillighet som blev människans metafysiska arvegods efter syndafallet. Masturbatören måste sjunga psalmer och genomgå en hel dags fasta som kompensation för sin syndiga gärning, vilket var en ganska mild botgöring.

Under 1200-talet kom Thomas av Aquino att hävda ett långt strängare synsätt. Masturbation var en synd mot naturen och därigenom en dödssynd som krävde långt strängare botgöring, och det blev det Thomistiska synsättet som kom att gå segrande fram under senmedeltid och renässans.

2) Den andra viktiga bakgrunden gäller humoralpatologins syn på de fyra kroppsvätskorna (blod, slem, svart galla, gul galla) som ärvdes i medicinsk tradition från den senantike läkaren och filosofen Galenos; detta var det helt dominerande medicinska tankesystemet delvis ända in på 1800-talet.

Grundtanken var att hälsa förutsatte en balans mellan de fyra kroppsvätskorna och att sjukdom alltid handlade om någon slags obalans, alltså för mycket eller för litet av en eller flera vätskor. Företrädare för humoralpatologin kunde således under 1500- och 1600-talen hävda att masturbation emellanåt kunde vara hälsosamt eftersom man då gjorde sig av med ett överskott av sperma.

Men tidevarvets präster och teologer (särskilt bland engelska puritaner) protesterade mot läkarnas synsätt och hävdade att onanin alltid var en svår synd, de eventuella hälsomässiga fördelarna till trots.

Jag får fortsätta med denna diskussion senare.

 

[gorgik9]

Okej nu ska vi se! Den stora anti-masturbations kampanjen sköt på allvar fart under 1700-talet och fortsatte genom hela 1800-talet och ännu under första hälften av 1900-talet. Det typiska var att onanin presenterades som ett ytterst allvarligt hälsoproblem som orsakade en lång rad sjukdomar och farliga tillstånd, men hur i helsicke kom den breda majoriteten av läkarkåren att hamna därhän egentligen?

Bakgrunden är komplicerad och utförligt beskriven i en rad vetenskapshistoriska arbeten; jag får be om ursäkt om jag blir för komplicerad.

Man kan säga att det fanns en tvåfaldig bakgrund: 1) Synen på sexuell aktivitet i judisk tradition var generellt negativ. Ejakulation, menstruation och barnafödande ansågs innebära ett orenande som efter aktens utförande krävde att alla inblandade skulle genomgå rituell rening. Den negativa synen på onani var en del av denna generellt negativa syn på den ofrånkomligen orena sexuella aktiviteten och denna ärvdes av de kristna traditionerna.

Men en rad kristna tänkare kompletterade den ärvda judiska synen med nya teologiska överbyggnader. Augustinus hävdade att eftersom all sexuell aktivitet är åtminstone delvis ofrivillig, så vittnar detta om att sexualiteten är märkt av den ofrivillighet som blev människans metafysiska arvegods efter syndafallet. Masturbatören måste sjunga psalmer och genomgå en hel dags fasta som kompensation för sin syndiga gärning, vilket var en ganska mild botgöring.

Under 1200-talet kom Thomas av Aquino att hävda ett långt strängare synsätt. Masturbation var en synd mot naturen och därigenom en dödssynd som krävde långt strängare botgöring, och det blev det Thomistiska synsättet som kom att gå segrande fram under senmedeltid och renässans.

2) Den andra viktiga bakgrunden gäller humoralpatologins syn på de fyra kroppsvätskorna (blod, slem, svart galla, gul galla) som ärvdes i medicinsk tradition från den senantike läkaren och filosofen Galenos; detta var det helt dominerande medicinska tankesystemet delvis ända in på 1800-talet.

Grundtanken var att hälsa förutsatte en balans mellan de fyra kroppsvätskorna och att sjukdom alltid handlade om någon slags obalans, alltså för mycket eller för litet av en eller flera vätskor. Företrädare för humoralpatologin kunde således under 1500- och 1600-talen hävda att masturbation emellanåt kunde vara hälsosamt eftersom man då gjorde sig av med ett överskott av sperma.

Men tidevarvets präster och teologer (särskilt bland engelska puritaner) protesterade mot läkarnas synsätt och hävdade att onanin alltid var en svår synd, de eventuella hälsomässiga fördelarna till trots.

Jag får fortsätta med denna diskussion senare.

Låt mig fortsätta en stund! Under 1600-talet uppstod alltså en situation där kristna präster och teologer av olika schatteringar energiskt hävdade att onani var en svår synd, rent av en synd mot naturen och en dödssynd, medan många läkare hävdade det humoralpatologiska synsättet som innebar att masturbation kunde vara hälsosamt eftersom man gjorde sig av med ett överskott av sperma. Teologer invände att masturbation lik förbaskat var en svår synd oavsett de eventuella positiva hälsoeffekterna.

Men hur kom vi därifrån fram till en situation där man anser att onani är en svår hälsofara och där det har blivit läkare som ställt sig i spetsen för kampanjen mot onanin? Hur gick det till?

Den engelske puritanen Richard Capel utgav 1633 en skrift där han som den troligen förste inte bara höll det traditionella strafftalet om masturbationens syndfullhet utan dessutom hävdade att Gud förbannade masturbatören på så sätt att syndarens kropp kom att försvagas och började ruttna.

Detta tog uppenbart skruv! Man kan konstatera att ett antal skribenter - både läkare och teologer - slog följe med Capel under senare hälften av 1600-talet och att det alltså så sakta började växa fram en smärre litteratur där det hävdades att onanin var en allvarlig hälsofara.

Den första stora bestsellern i detta ämne publicerades omkring 1710 och hade titeln Onania; Or the Heinous Sin of Self Pollution. (I svensk översättning: Onania; Eller självbefläckelsens förskräckliga synd. )

Men det får jag fortsätta med imorgon.

 

[Njutaren]

Låt mig fortsätta en stund! Under 1600-talet uppstod alltså en situation där kristna präster och teologer av olika schatteringar energiskt hävdade att onani var en svår synd, rent av en synd mot naturen och en dödssynd, medan många läkare hävdade det humoralpatologiska synsättet som innebar att masturbation kunde vara hälsosamt eftersom man gjorde sig av med ett överskott av sperma. Teologer invände att masturbation lik förbaskat var en svår synd oavsett de eventuella positiva hälsoeffekterna.

Men hur kom vi därifrån fram till en situation där man anser att onani är en svår hälsofara och där det har blivit läkare som ställt sig i spetsen för kampanjen mot onanin? Hur gick det till?

Den engelske puritanen Richard Capel utgav 1633 en skrift där han som den troligen förste inte bara höll det traditionella strafftalet om masturbationens syndfullhet utan dessutom hävdade att Gud förbannade masturbatören på så sätt att syndarens kropp kom att försvagas och började ruttna.

Detta tog uppenbart skruv! Man kan konstatera att ett antal skribenter - både läkare och teologer - slog följe med Capel under senare hälften av 1600-talet och att det alltså så sakta började växa fram en smärre litteratur där det hävdades att onanin var en allvarlig hälsofara.

Den första stora bestsellern i detta ämne publicerades omkring 1710 och hade titeln Onania; Or the Heinous Sin of Self Pollution. (I svensk översättning: Onania; Eller självbefläckelsens förskräckliga synd. )

Men det får jag fortsätta med imorgon.

Riktigt intressant att läsa dessa teorier. Men jag förstår forfarande inte motivet till varför man fick för sig att onani var ohälsosamt. Sen blir jag lite nyfiken på hur det kommer sig att du är så imponerande insatt i ämnet och dessa teorier. Det är väldigt få personer som är så pålästa i ämnet.

Det mest tragiska är att puritanernas syn på onani har skapat så mycket ångest när det är så oerhört skönt och kan skänka härlig vällust, glädje, njutning och till och med livslust när man gör sig fri från puritanernas livssyn och bara njuter.

Själv älskar jag att onanera och njuter bara mer och mer av det. Härligt med den här siten som bejakar onanin i så många uttryck.

 

[mander]

om föremål: på grund av ostadigt fäste l. lösa fogningar l. ojämnt underlag l. bristande stadga röra sig (något litet) hit o. dit l. vackla l. vagga l. gunga l. vicka l. vippa l. svaja l. svikta l. skaka o. d.; stundom svårt att skilja från

 

[gorgik9]

Riktigt intressant att läsa dessa teorier. Men jag förstår forfarande inte motivet till varför man fick för sig att onani var ohälsosamt. Sen blir jag lite nyfiken på hur det kommer sig att du är så imponerande insatt i ämnet och dessa teorier. Det är väldigt få personer som är så pålästa i ämnet.

Det mest tragiska är att puritanernas syn på onani har skapat så mycket ångest när det är så oerhört skönt och kan skänka härlig vällust, glädje, njutning och till och med livslust när man gör sig fri från puritanernas livssyn och bara njuter.

Själv älskar jag att onanera och njuter bara mer och mer av det. Härligt med den här siten som bejakar onanin i så många uttryck.

Väldigt kul att du gillar att läsa mina poster om den stora anti-masturbations kampanjen och dess förutsättningar och konsekvenser. Det ska väl bli ytterligare minst en och kanske två poster till, förhoppningsvis senare idag.

Det jag skriver är baserat på modern historisk forskning och jag skulle kunna avsluta min sista post i ämnet med en kort bibliografi som innehåller de viktigaste arbeten jag har använt.

Jag har läst och skrivit i detta ämne dels helt enkelt därför att jag själv tycker att det är så intressant, dels som förberedelse till en del föreläsningar i ämnet ide- och lärdomshistoria på universitet.

Förhoppningsvis hinner jag fortsätta lite senare idag.

 

[gorgik9]

Låt mig fortsätta en stund! Under 1600-talet uppstod alltså en situation där kristna präster och teologer av olika schatteringar energiskt hävdade att onani var en svår synd, rent av en synd mot naturen och en dödssynd, medan många läkare hävdade det humoralpatologiska synsättet som innebar att masturbation kunde vara hälsosamt eftersom man gjorde sig av med ett överskott av sperma. Teologer invände att masturbation lik förbaskat var en svår synd oavsett de eventuella positiva hälsoeffekterna.

Men hur kom vi därifrån fram till en situation där man anser att onani är en svår hälsofara och där det har blivit läkare som ställt sig i spetsen för kampanjen mot onanin? Hur gick det till?

Den engelske puritanen Richard Capel utgav 1633 en skrift där han som den troligen förste inte bara höll det traditionella strafftalet om masturbationens syndfullhet utan dessutom hävdade att Gud förbannade masturbatören på så sätt att syndarens kropp kom att försvagas och började ruttna.

Detta tog uppenbart skruv! Man kan konstatera att ett antal skribenter - både läkare och teologer - slog följe med Capel under senare hälften av 1600-talet och att det alltså så sakta började växa fram en smärre litteratur där det hävdades att onanin var en allvarlig hälsofara.

Den första stora bestsellern i detta ämne publicerades omkring 1710 och hade titeln Onania; Or the Heinous Sin of Self Pollution. (I svensk översättning: Onania; Eller självbefläckelsens förskräckliga synd. )

Men det får jag fortsätta med imorgon.

Då fortsätter jag! Puritanen Richard Capel hade alltså 1633 hävdat inte bara den konventionellt kristna synen att masturbation var en svår synd utan även att Gud skulle komma att bestraffa syndaren genom att hans kropp skulle försvagas och börja ruttna. I Capels efterföljd växte en liten anti-masturbations litteratur fram mot slutet av 1600-talet där både teologer och läkare lämnade bidrag, och den första stora bestsellern i denna litteratur blev pamfletten Onania; Or the heinous sin of self pollution som fanns att köpa på marknaden i London omkring 1710. Onania gavs ut i dussintals senare upplagor och fanns fortfarande att köpa under 1700-talets senare hälft.

Onania hade inte mycket nytt att komma med jämfört de skrifter i ämnet som givits ut under det föregående halvseklet. Man skulle kunna säga att den egentliga nyheten var dels dess oerhörda popularitet, dels att boktryckaren som publicerade pamfletten även sålde olika botemedel mot onanins fysiska skador och tog duktigt betalt för medikamenterna.

Nästa steg i kampanjen togs när den schweiziske läkaren S.A.D. Tissot publicerade sin bok L'Onanisme 1760. Än en gång kan man säga att det inte handlade om särskilt mycket nyheter jämfört med tidigare, men Tissot var en läkare med europeisk ryktbarhet och en av upplysningstidens intellektuella stjärnor. Hans bok översattes från franska till många andra europeiska språk, gavs ut i otaliga nya upplagor och fanns tillgänglig på marknaden ännu vid sekelskiftet 1900. Man kan säga att Tissot skapade modellen för vad läkare och andra seriösa intellektuella skulle ha att säga angående onani. Det fåtal läkare som i slutet av 1700-talet försökte kritisera Tissot blev utskällda och tystnade ganska snart.

I Tissots efterföljd växte en vidlyftig anti-masturbations litteratur fram på franska, engelska och något senare även på tyska. Det första alster av denna typ man kunde finna på den svenska bokmarknaden var ett massivt tyskt arbete i svensk översättning utgivet 1806.

Men nu får det räcka för den här gången. Få se om jag hinner göra en post till senare ikväll.

 

[Njutaren]

Väldigt kul att du gillar att läsa mina poster om den stora anti-masturbations kampanjen och dess förutsättningar och konsekvenser. Det ska väl bli ytterligare minst en och kanske två poster till, förhoppningsvis senare idag.

Det jag skriver är baserat på modern historisk forskning och jag skulle kunna avsluta min sista post i ämnet med en kort bibliografi som innehåller de viktigaste arbeten jag har använt.

Jag har läst och skrivit i detta ämne dels helt enkelt därför att jag själv tycker att det är så intressant, dels som förberedelse till en del föreläsningar i ämnet ide- och lärdomshistoria på universitet.

Förhoppningsvis hinner jag fortsätta lite senare idag.

Jag skulle verkligen vilja lyssna på en sån föreläsning eller seminarie. Mycket intressant tycker jag.

För att gå händelserna lite i förväg så plockades antimasurbation och även antisex upp i delar va frisksportarrörelsen långt senare. Vore intressant att veta var de fick sina idéer ifrån. Att frikyrkorörelsen anammade dessa idéer är ju allmänt känt och kanske inte så konstigt med tanke på vad du skriver här. Känns ju nästan som ett fundament inom de kristna kyrkorna.

 

[Amadeus]

Kallade va man vill dra en Tarzan, handtralla
onanera, runka spelar inte så stor roll nästan alla gör eller har gjort det.
Jag har gjort det sedan jag var nioår är snart femtiotre och har ingen tanke på att sluta. Vore intressant vad kvinnorna har för namn på det de gör, vill ha svar av kvinnor inte att en massa män förstör men på denna sida är väl bara det bara en utopi.

 

[gorgik9]

Jag skulle verkligen vilja lyssna på en sån föreläsning eller seminarie. Mycket intressant tycker jag.

För att gå händelserna lite i förväg så plockades antimasurbation och även antisex upp i delar va frisksportarrörelsen långt senare. Vore intressant att veta var de fick sina idéer ifrån. Att frikyrkorörelsen anammade dessa idéer är ju allmänt känt och kanske inte så konstigt med tanke på vad du skriver här. Känns ju nästan som ett fundament inom de kristna kyrkorna.

Jag är pensionär sedan något år tillbaka så jag håller inga föreläsningar och seminarier på universitetet längre. Jag får väl posta föreläsningsmanuskript här på onanera när det gäller sånt som jag tror att jag kan nåt om och som är relevant här på vårat forum.

Jag gillar verkligen att du kommer med intressanta och genomtänkta kommentarer!

Få se om jag får tid att göra ytterligare en lång postning senare ikväll. I annat fall får det bli imorgon.

 

[gorgik9]

Då fortsätter jag! Puritanen Richard Capel hade alltså 1633 hävdat inte bara den konventionellt kristna synen att masturbation var en svår synd utan även att Gud skulle komma att bestraffa syndaren genom att hans kropp skulle försvagas och börja ruttna. I Capels efterföljd växte en liten anti-masturbations litteratur fram mot slutet av 1600-talet där både teologer och läkare lämnade bidrag, och den första stora bestsellern i denna litteratur blev pamfletten Onania; Or the heinous sin of self pollution som fanns att köpa på marknaden i London omkring 1710. Onania gavs ut i dussintals senare upplagor och fanns fortfarande att köpa under 1700-talets senare hälft.

Onania hade inte mycket nytt att komma med jämfört de skrifter i ämnet som givits ut under det föregående halvseklet. Man skulle kunna säga att den egentliga nyheten var dels dess oerhörda popularitet, dels att boktryckaren som publicerade pamfletten även sålde olika botemedel mot onanins fysiska skador och tog duktigt betalt för medikamenterna.

Nästa steg i kampanjen togs när den schweiziske läkaren S.A.D. Tissot publicerade sin bok L'Onanisme 1760. Än en gång kan man säga att det inte handlade om särskilt mycket nyheter jämfört med tidigare, men Tissot var en läkare med europeisk ryktbarhet och en av upplysningstidens intellektuella stjärnor. Hans bok översattes från franska till många andra europeiska språk, gavs ut i otaliga nya upplagor och fanns tillgänglig på marknaden ännu vid sekelskiftet 1900. Man kan säga att Tissot skapade modellen för vad läkare och andra seriösa intellektuella skulle ha att säga angående onani. Det fåtal läkare som i slutet av 1700-talet försökte kritisera Tissot blev utskällda och tystnade ganska snart.

I Tissots efterföljd växte en vidlyftig anti-masturbations litteratur fram på franska, engelska och något senare även på tyska. Det första alster av denna typ man kunde finna på den svenska bokmarknaden var ett massivt tyskt arbete i svensk översättning utgivet 1806.

Men nu får det räcka för den här gången. Få se om jag hinner göra en post till senare ikväll.

Nu tar vi klivet in i 1800-talet och vi kan börja med att poängtera , att även om föreställningen om onanins hälsofarlighet som vi minns hade viktiga rötter bland teologer och präster under 1600-talet, så är det efter Tissots arbeten tveklöst läkarna som styr diskussionen.

Vi kan se detta bland annat i det förhållandet att bland skrifter som skulle berätta för vanligt folk om masturbationens farlighet och hur detta skulle åtgärdas, så finner vi dels mängder av särskilda småskrifter författade av läkare, dels kapitel om onanin i familjens läkarböcker, en facklitterär genre som blev vanligt förekommande under 1800-talet och där far och mor fick veta vad farbror doktorn beordrade dem att göra för att barnen skulle sluta onanera. Detta kunde handla om handgripliga och ibland mycket hårdhänta metoder som att binda fast barnets bägge händer på lämpligt sätt under hela natten för att hindra beröring av könsorganet.

Läkare i den engelskspråkiga världen gick betydligt längre än på andra håll i västvärlden genom att hävda att regelmässig omskärelse av småpojkar vore det bästa sättet att förhindra barnens onanerande.

Och här får jag sätta punkt för idag.

 

[gorgik9]

Nu tar vi klivet in i 1800-talet och vi kan börja med att poängtera , att även om föreställningen om onanins hälsofarlighet som vi minns hade viktiga rötter bland teologer och präster under 1600-talet, så är det efter Tissots arbeten tveklöst läkarna som styr diskussionen.

Vi kan se detta bland annat i det förhållandet att bland skrifter som skulle berätta för vanligt folk om masturbationens farlighet och hur detta skulle åtgärdas, så finner vi dels mängder av särskilda småskrifter författade av läkare, dels kapitel om onanin i familjens läkarböcker, en facklitterär genre som blev vanligt förekommande under 1800-talet och där far och mor fick veta vad farbror doktorn beordrade dem att göra för att barnen skulle sluta onanera. Detta kunde handla om handgripliga och ibland mycket hårdhänta metoder som att binda fast barnets bägge händer på lämpligt sätt under hela natten för att hindra beröring av könsorganet.

Läkare i den engelskspråkiga världen gick betydligt längre än på andra håll i västvärlden genom att hävda att regelmässig omskärelse av småpojkar vore det bästa sättet att förhindra barnens onanerande.

Och här får jag sätta punkt för idag.

De mer eller mindre hårdhänta metoderna för att motarbeta onanerandet fortsatte hela 1800-talet igenom och in på 1900-talet. I Sverige började enstaka läkare att ifrågasätta onanins hälsofarlighet ett stycke in på det nya århundradet, men detta var ännu definitivt ingen självklarhet.

I England avvecklades den regelmässiga omskärelsen av småpojkar strax efter andra världskriget, men omskärelsen fortsattes betydligt längre i andra engelskspråkiga länder, särskilt USA och Australien.

Själv är jag född 1960 och har tack och lov fått runka mitt lystmäte utan att ha plågats av föreställningar om att jag skulle ha ägnat mig åt någonting hälsofarligt.

Jag tänkte avsluta mina inlägg i detta ämne med att göra två saker. Först vill jag ge två konkreta ögonblicksbilder som visar hur stort inflytande anti-masturbations kampanjerna har haft under 200 år, och därefter vill jag avsluta med en kort litteraturlista med några arbeten som spelat en avgörande roll för min diskussion.

Min första ögonblicksbild kommer från mitten av 1600-talet, närmare bestämt från den engelske ämbetsmannen och flitige dagboksförfattaren Samuel Pepys (1633-1703), som under knappt 10 år dagligen gjorde ytterst detaljerade dagboksanteckningar om i stort sett allt han var med om på 1650- och 1660-talen. Inte minst skrev han många gånger om hur han njöt av att masturbera, vilket han ibland gjorde under rätt uppseendeväckande omständigheter. Bland annat runkade han ibland på somrarna när han låg på rygg i sin lilla roddbåt som flöt på Themsen. Och ibland hände det att han satt och runkade i sin kyrkbänk under högmässa i St Pauls Cathedral. Pepys kände förstås till vad anglikanska präster tyckte om masturbation, men han brydde sig inte mycket om den saken. Det handlade ju ännu alls inte om hälsofarlighet.

Min andra ögonblicksbild kommer från Elise Ottesen-Jensen som berättade om hur unga svenska soldater under andra världskriget kunde reagera när hon höll föredrag om sexualitet. Hon menade att inget ämne gjorde soldaterna så rädda och ängsliga som onanin och det hände vid åtskilliga tillfällen att vissa pojkar svimmade. Soldaterna hade givetvis runkat och de hade otaliga gånger läst eller hört om hur farligt detta ansågs.

Fundera på kontrasten mellan den obekymrade Samuel Pepys på 1600-talet och de svimfärdiga svenska soldaterna 300 år senare - där har ni en bild av kampanjens konsekvenser!

Till sist en kort litteraturlista:

Claes Ekenstam: Kroppens idéhistoria. Disciplinering och karaktärsdaning i Sverige 1700-1950, (1993).

Robert Darby: A Surgical Temptation, (2005).

Thomas Laqueur: Solitary Sex: A cultural history of masturbation, (2003).

Jean Stengers & Anne van Neck: Masturbation: The history of a great terror, (2001).