FridaA
Medlem
- Ålder
- 37
- Kön
- Kvinna
Skippa alla former av relationer så slipper ni problemen. För det blir alltid problem på något j-vla sätt.
Så cyniskt och deprimerande.....
Skippa alla former av relationer så slipper ni problemen. För det blir alltid problem på något j-vla sätt.
Ja, och vad ska man då leva för? Ensam och allena mår människan inte bra
Jag tycker inte otrohet är bara den enas fel. Det är ett misslyckande av båda parter. Att inte våga förlåta är däremot ett tecken på svaghet. Och det är tråkigt, för man vill ju inte att någon ska bli så ledsen.
Jag tror det bästa sättet om man vill undvika att bli bedragen är att göra vad man kan själv, för att hålla romantik/kärlek/sex varm och spännande. Bli inget offer, tyck inte synd om dig själv. Ge henne/honom utrymme, och det allra viktigaste - visa henne/honom att du älskar henne, det kan räcka med några ord ibland. Eller ett tänt stearinljus och lite lugn och ro tillsammans. Men som sagt, ingen e perfekt, alla får kämpa.
Jag håller helt med dig goding[blue]Äh Snäckan, du sa väl inget tokigare än vanligt?? Vi är vana, haha...[/blue]
[red]Du är inte rädd om livhanken du inte…[/red] [}]
Skämt å sido!
Du säger många kloka saker och jag önskar att jag var så storsint att jag kunde hålla med dig.
Men för mig handlar en relation om att man skall kunna lita på varandra också!
Kärlek bygger på tillit! Om jag blir sviken kan jag aldrig lita på den personen igen - och då försvinner ju kärleken i samma stund som tilliten försvinner.
Eller snarare - kärleken övergår i hat innan känslorna hunnit svalna! Sedan kan jag bli vän med personen i fråga, men aldrig fortsätta en kärleksrelation. Jag är alldeles för mycket av en känslomänniska när det gäller relationer! Det finns inte mycket till förnuft då…
Hoppas vi höjt taket.....
Snälla nån! Otrohet är väl bara ens fel? Om jag skulle vara tillsammans med någon och jag inte har lust/ork att ha sex, är det då helt ok för honom att kasta sig under någon annans lakan? Och jag får skylla mig själv? Nämen jisses, vad är det för resonemang??
F-n det handlar ju fortfarande om respekt för varandra som människor? Otrohet är ju ett svek bortom alla gränser, (det är väl därför det heter otrohet?)
Förstår då inte hur någon kan försvara eller "förstå" att någon annan är/har varit otrogen mot någon? Är det konstigt världen ser ut som den gör?
Visst ska man och bör man förlåta varandra, inom rimlighetens gränser, men det är banne mig inget försvar! Det är absolut bättre att tänka först och handla sen, klyschan kom ju till av en anledning, säkerligen!
Kan man inte ha den respekten för sin partner, ska man inte heller engagera sig i någon, var singel, och såra ingen mer än dig själv!
Mina ord, min åsikt!
Man blir f-n helt stum... ljuset tänt, men ingen hemma? Hör på dig själv, du låter som en gammal bitter kärring... Bara konsonanter och utropstecken, moralpredikningar och varken humor eller lust.. och sen undrar du varför sexet inte blir som du vill? Lyssnar dåligt, saknar erfarenhet men ska likt förbannat vara styv i korken och predika för alla andra. En politiker kanske??
Små hönor ska inte värpa stora ägg, då blir dom bara slarviga i ändan...
Svarar på vad frågan var från början. Ja, jag har varit otrogen, mot min första kille som jag bodde ihop med, med flera. Av den anledningen att vi både var unga, inte respekterade varann på något vis, nån slags hemlig hämd ?! 1 av dessa jag var med (han var otrogen sin fru vid det tillfället) blev jag senare tillsammans med, så småningom gifte vi oss & fick barn. Honom var jag trogen. tyvärr så dog han i hastig sjukdom. Så småningom hade jag hittat en ny man, vi har haft massor av passion men även svek. Vid 1 tillfälle hände det så allvarliga saker att det tog slut mellan oss i 2 månader, jag bad då en god vän om mer än vänskap & det fungerar fortfarande i perioder. Numera har dock min karl, (som jag hängt ihop med i 10 år, förutom de där 2 mån) insett (har han iaf sagt under djupa samtal) att hans kärlek till mig är så stor att han låter mig gå vart jag vill, tror även att han insett att jag faktiskt vill dela vardagen med honom. Så numera är jag trogen både min karl & min kära vän. Fungerar alldeles utmärkt.Har du varit otrogen någon gång? var det en engångshändelse eller höll det på länge? Eller det kanske fortfarande är i gång... Har det lett vidare til ett öppet nytt förhållande...
Varför hände det?....
Om jag skulle vara tillsammans med någon och jag inte har lust/ork att ha sex, är det då helt ok för honom att kasta sig under någon annans lakan?