M
mannen52
Gäst
Nä, men fan inte långt ifrån, haha.
Men ungdomen var fina tider, hårdare blev man, längre spruta man å oftare kunde man
SMASKIGASTE P-VÅFFLORNA!
- Thread starter alex
- Startdatum
Men ungdomen var fina tider, hårdare blev man, längre spruta man å oftare kunde man
Bara att gå till doktorn..å vara sååå impotent..då kan man få piller.. å kukjäveln står som när man var femtoNä, men fan inte långt ifrån, haha.
Men ungdomen var fina tider, hårdare blev man, längre spruta man å oftare kunde man
alex
Välbekant medlem
- Kön
- Man
GREASE XXX: A PARODY (2013) + + + + + (Näst högsta betyg, kunde kanske varit lite hetare)
"Lysande musikal men kanske inte för hela familjen" tyckte Tidningen Kulturvinden. "Full erektion" konstaterade Veckotidningen.se och Aftonbladet fyllde på med "Man svänger kuken som satan". Nåja, riktigt så kanske inte dessa recensenter uttryckte sig men jag lekte lite med tanken på om de sett porrparodin Grease istället för musikalen som just nu är på turné i vårt avlånga land. Där spelas huvudrollerna av Anton Hagman (Danny) och Caroline J Kuhmunen (Sandy) och alla läsare vet förstås att det var John Travolta och Olivia Newton John som var stjärnorna i den klassiska filmversionen (baserad på Jim Jacobs och Warren Caseys Broadway-musikal) från 1978.
Först 2013 kom man äntligen på att Grease behöver porras till och så gräddade man till den här supersaftiga våfflan med charmtrollen Riley Reid och Seth Gamble som de bägge förälskade tonåringarna i 50-talets amerikanska skolmiljö. Resultatet är riktigt sexigt, roligt . . . och musikaliskt! Man har helt fräckt snott flera av originallåtarna (t ex Summer nights och You´re the one that I want) men snuskat till texterna. För det jobbet vann Axel Braun (samme Braun som även regisserat flera häftiga p-rullar) och Brent p-oscar. Själva filmen erhöll också oscar för "bästa parodi/komedi" och fick dessutom sex nomineringar, bl a "bästa regi" (Will Ryder).
Ofta klagar undertecknad på hur porren förlorade all sin charm efter "Golden Age-eran" men jag måste erkänna att "porrparodi-explosionen" har inneburit ett lyft för genren (och även för min arma kuk!). Det här är nästan som i gamla tider med kul spelscener och dialog mellan samlagen. Och man har t o m tilldelat legenden Ron Jeremy en liten roll - men knulla får han inte längre. Snyggingen Seth Gamble är riktigt cool i Travolta-rollen och faktiskt så gjorde han även titelrollen som Tony (Travoltas genombrott) i Saturday night fever XXX: An exquisite film parody (2011) i regi av Jordan Septo. Också det en våffla väl värd att sätta tänderna i!
Grease-parodin innehåller allt som allt 7 knulleri-scener men faktiskt är sångnumren det bästa med filmen. Försök låta bli att nynna med . . .
"Lysande musikal men kanske inte för hela familjen" tyckte Tidningen Kulturvinden. "Full erektion" konstaterade Veckotidningen.se och Aftonbladet fyllde på med "Man svänger kuken som satan". Nåja, riktigt så kanske inte dessa recensenter uttryckte sig men jag lekte lite med tanken på om de sett porrparodin Grease istället för musikalen som just nu är på turné i vårt avlånga land. Där spelas huvudrollerna av Anton Hagman (Danny) och Caroline J Kuhmunen (Sandy) och alla läsare vet förstås att det var John Travolta och Olivia Newton John som var stjärnorna i den klassiska filmversionen (baserad på Jim Jacobs och Warren Caseys Broadway-musikal) från 1978.
Först 2013 kom man äntligen på att Grease behöver porras till och så gräddade man till den här supersaftiga våfflan med charmtrollen Riley Reid och Seth Gamble som de bägge förälskade tonåringarna i 50-talets amerikanska skolmiljö. Resultatet är riktigt sexigt, roligt . . . och musikaliskt! Man har helt fräckt snott flera av originallåtarna (t ex Summer nights och You´re the one that I want) men snuskat till texterna. För det jobbet vann Axel Braun (samme Braun som även regisserat flera häftiga p-rullar) och Brent p-oscar. Själva filmen erhöll också oscar för "bästa parodi/komedi" och fick dessutom sex nomineringar, bl a "bästa regi" (Will Ryder).
Ofta klagar undertecknad på hur porren förlorade all sin charm efter "Golden Age-eran" men jag måste erkänna att "porrparodi-explosionen" har inneburit ett lyft för genren (och även för min arma kuk!). Det här är nästan som i gamla tider med kul spelscener och dialog mellan samlagen. Och man har t o m tilldelat legenden Ron Jeremy en liten roll - men knulla får han inte längre. Snyggingen Seth Gamble är riktigt cool i Travolta-rollen och faktiskt så gjorde han även titelrollen som Tony (Travoltas genombrott) i Saturday night fever XXX: An exquisite film parody (2011) i regi av Jordan Septo. Också det en våffla väl värd att sätta tänderna i!
Grease-parodin innehåller allt som allt 7 knulleri-scener men faktiskt är sångnumren det bästa med filmen. Försök låta bli att nynna med . . .
Last edited:
alex
Välbekant medlem
- Kön
- Man
EVA - DEN UTSTÖTTA (1969) + + + +
Jag är ganska så säker på att de flesta av er kära läsare skulle vara sugna på att kolla in Bianca Ingrosso naken. Men i den här filmen får vi nöja oss med att se hennes morfar Hasse näcka. Gott så. Eller hörde jag någon som knorrade?
Egentligen är den här sexmelodramen omöjlig att recensera efter att man som jag har läst Jurgen Schildts dräpande kritik i Aftonbladet efter premiären. Schildt - nestor bland svenska filmrecensenter - skriver bl a följande: "En enastående corny sak. Halva Sverige tycks medverka i biroller, men det enda som kommer ur käftarna är ett antal klotrunda ord och några sociala papegojfraser." . Kunde inte sagt det bättre själv, och det där med att halva Sverige tycks medverka är bara så jäddra sant, hur fan fick regissör Torgny Wickman ihop alla dessa skådespelare & statister? Och slutresultatet blev ändå bara en socialpornografisk pannkaka . . .
Växte man som jag upp under den här tidsepoken är det dock en liten nostalgikick att följa den missanpassade tonårstjejen Evas öden & äventyr i en ej namngiven liten håla där hon är illa sedd av alla. Eva säljer sig nämligen till äldre män och får lite "vänlighet" och chokladkakor och en och annan slant i utbyte. Eva ska föreställa blott 14 år men spelas av 22-åriga Solveig Andersson som man påstår hittats på Calle Flygares anrika teaterskola i Stockholm. Hon spåddes en lysande framtid och kallades för "vår nästa stora stjärna" men fortsatte bara att harva runt i mjukporr-träsket.
Folk gick dock man ur huse för att åskåda pekoralet. Faktum är att Eva - den utstötta hamnade på tolfte plats bland de mest inkomstbringande svenska filmerna från premiäråret 1969 fram till slutet av mars 1970. Eva låg före blivande klassiker som Stefan Jarls Dom kallar oss mods vad det gällde att spela in pengar och den räknas till en av "svensk sensationsfilms" mer intressanta verk. Regissör Wickman (1911-1997) var ju mest känd för Kärlekens språk-serien och gjorde på senare år även renodlad hårdporr som Ta mej i dalen (1977). Mot slutet av sin levnad dök han ofta upp i Aschberg-television inte sällan i vild debatt med porrmotståndare.
Förutom gamla bilmodeller (inte minst alla svartvita polisfordon), scener med twistande ungdomar, och tjock-TV:s som förevisar västernserien High Chaparral är förstås rollistan det roligaste med filmen. Hasse Wahlgren föreställer socialarbetaren som hjälper Eva ur träsket som hon hamnat i och här vimlar av folkkära ansikten som Barbro Hiort af Ornäs (innan hon blev Stig Helmers morsa!), Arne Ragneborn, Göthe Grefbo, Gösta Krantz, Hanny Schedin, Bert Åke Varg, osv. Vissa källor påstår att Bergman-polaren Erland Josephson har en pytteroll men det tror jag faktiskt inte på, även om halva Sverige medverkar. Men sexiga Marie Liljedahl är med på ett hörn, hon förekom i Playboy när det begav sig och spelade bl a Snövit i en västtysk p-rulle. Man gjorde också en mer påklädd version för katolska länder och en av filmens exporttitlar löd:Eva: was everything but legal. Men även originalversionen är ganska tam, Wahlgren sätter på frugan (Siw Mattson), Eva vänslas med pojkvännen (Conny Ling), lite lesbiskt, ja, mycket farligare än så blir det inte. Men på den här tiden räckte det för att dra fulla hus! Svensk premiär 69.09.08 i bl a Borlänge och Västervik.
Jag är ganska så säker på att de flesta av er kära läsare skulle vara sugna på att kolla in Bianca Ingrosso naken. Men i den här filmen får vi nöja oss med att se hennes morfar Hasse näcka. Gott så. Eller hörde jag någon som knorrade?
Egentligen är den här sexmelodramen omöjlig att recensera efter att man som jag har läst Jurgen Schildts dräpande kritik i Aftonbladet efter premiären. Schildt - nestor bland svenska filmrecensenter - skriver bl a följande: "En enastående corny sak. Halva Sverige tycks medverka i biroller, men det enda som kommer ur käftarna är ett antal klotrunda ord och några sociala papegojfraser." . Kunde inte sagt det bättre själv, och det där med att halva Sverige tycks medverka är bara så jäddra sant, hur fan fick regissör Torgny Wickman ihop alla dessa skådespelare & statister? Och slutresultatet blev ändå bara en socialpornografisk pannkaka . . .
Växte man som jag upp under den här tidsepoken är det dock en liten nostalgikick att följa den missanpassade tonårstjejen Evas öden & äventyr i en ej namngiven liten håla där hon är illa sedd av alla. Eva säljer sig nämligen till äldre män och får lite "vänlighet" och chokladkakor och en och annan slant i utbyte. Eva ska föreställa blott 14 år men spelas av 22-åriga Solveig Andersson som man påstår hittats på Calle Flygares anrika teaterskola i Stockholm. Hon spåddes en lysande framtid och kallades för "vår nästa stora stjärna" men fortsatte bara att harva runt i mjukporr-träsket.
Folk gick dock man ur huse för att åskåda pekoralet. Faktum är att Eva - den utstötta hamnade på tolfte plats bland de mest inkomstbringande svenska filmerna från premiäråret 1969 fram till slutet av mars 1970. Eva låg före blivande klassiker som Stefan Jarls Dom kallar oss mods vad det gällde att spela in pengar och den räknas till en av "svensk sensationsfilms" mer intressanta verk. Regissör Wickman (1911-1997) var ju mest känd för Kärlekens språk-serien och gjorde på senare år även renodlad hårdporr som Ta mej i dalen (1977). Mot slutet av sin levnad dök han ofta upp i Aschberg-television inte sällan i vild debatt med porrmotståndare.
Förutom gamla bilmodeller (inte minst alla svartvita polisfordon), scener med twistande ungdomar, och tjock-TV:s som förevisar västernserien High Chaparral är förstås rollistan det roligaste med filmen. Hasse Wahlgren föreställer socialarbetaren som hjälper Eva ur träsket som hon hamnat i och här vimlar av folkkära ansikten som Barbro Hiort af Ornäs (innan hon blev Stig Helmers morsa!), Arne Ragneborn, Göthe Grefbo, Gösta Krantz, Hanny Schedin, Bert Åke Varg, osv. Vissa källor påstår att Bergman-polaren Erland Josephson har en pytteroll men det tror jag faktiskt inte på, även om halva Sverige medverkar. Men sexiga Marie Liljedahl är med på ett hörn, hon förekom i Playboy när det begav sig och spelade bl a Snövit i en västtysk p-rulle. Man gjorde också en mer påklädd version för katolska länder och en av filmens exporttitlar löd:Eva: was everything but legal. Men även originalversionen är ganska tam, Wahlgren sätter på frugan (Siw Mattson), Eva vänslas med pojkvännen (Conny Ling), lite lesbiskt, ja, mycket farligare än så blir det inte. Men på den här tiden räckte det för att dra fulla hus! Svensk premiär 69.09.08 i bl a Borlänge och Västervik.
alex
Välbekant medlem
- Kön
- Man
DECAMERONE (1970) + + + + + (Näst högsta betyg, kunde kanske varit lite hetare)
Vad kan vara mer passande pandemiläsning än Giovanni Boccaccios (1313-1375) novellsamling Decamerone? Sommaren 1347 (inte igår precis . . .) drabbades Italien av pesten och ungefär året därpå började vår gode Giovanni plita ner sina odygdiga berättelser.
Ramhandlingen kretsar kring ett sällskap bestående av sju unga kvinnor och tre män. De härstammar samtliga ur burgna florentinska familjer (precis som författaren själv) och drar sig undan pesten och sätter sig i karantän på en lantgård där de roar sig med god mat & dryck (& sex får vi förmoda). Under de tio dagar som de vistas på lantgården ska var och en i sällskapet berätta en liten historia och det blir saftiga saker om otrohet, unga älskande par och stenkåta munkar. Enligt författaren handlar boken om kärlek och är skriven för kvinnor. Men när han blev äldre skämdes han visst för sitt verk och lär ha förhindrat kvinnorna i sin familj att läsa boken. När fan blir gammal . . .
Kontroversielle poeten & filmaren Pier Paolo Pasolini (1922-1975) kunde förstås inte avhålla sig från att filmatisera Decamerone. Det blev starten på vad som kom att kallas livstrilogin där de övriga två verken var Chaucher-filmatiseringen Canterbury tales (1972, tidigare recenserad på onanera.se) och Tusen och en natt (1974). I sin sista film - helvetesskildringen Salo (1975, efter De Sade) - tar regissören avstånd från den livsbejakande trilogin. Kort därefter blev han mördad under skumma omständigheter. Officiellt av en manlig prostituerad men andra krafter kan ha legat bakom dådet, Pasolinis samhällskritik ogillades av många.
I Pasolinis filmversion är ramhandlingen med de historieberättande ungdomarna skippad. Istället har han valt att fokusera på några av de fräckaste episoderna. Decamerone har filmats många gånger förut (första gången 1924) och så sent som 2017 gjordes en variant. Men med Pasolini vid rodret känns det verkligen som att förflyttas till medeltiden med detta myller av människor och djur i trånga gränder. Man riktigt känner doften! Eftersom Pasolini var bög blir det förstås ett alldeles speciellt frossande i unga killars nakna kroppar men här finns även läckra damer och mindre läckra tandlösa gummor och gubbar. Pasolini fick som alltid problem med censuren men tack vare sin ställning som erkänd kulturpersonlighet slapp han undan åtal och filmen fick tillslut silverbjörnen i Berlin.
Pasolini själv gör rollen som målaren Giotto och två av hans favoritskådisar - Franco Citti och Ninetto Davoli (den senare även regissörens älskare) - har viktiga roller. Sexsymbolen Silvana Mangano - kvinnan som fick dåtidens kukar att svälla i bänkraderna - gör ett gästspel som madonnan. Kompositören Ennio Morricone (som gick bort i fjol) har tillsammans med Pasolini valt ut musiken som vad jag förmodar är gamla italienska folksånger.
Svensk premiär 1971.10.20 på Park i Stockholm.
Vad kan vara mer passande pandemiläsning än Giovanni Boccaccios (1313-1375) novellsamling Decamerone? Sommaren 1347 (inte igår precis . . .) drabbades Italien av pesten och ungefär året därpå började vår gode Giovanni plita ner sina odygdiga berättelser.
Ramhandlingen kretsar kring ett sällskap bestående av sju unga kvinnor och tre män. De härstammar samtliga ur burgna florentinska familjer (precis som författaren själv) och drar sig undan pesten och sätter sig i karantän på en lantgård där de roar sig med god mat & dryck (& sex får vi förmoda). Under de tio dagar som de vistas på lantgården ska var och en i sällskapet berätta en liten historia och det blir saftiga saker om otrohet, unga älskande par och stenkåta munkar. Enligt författaren handlar boken om kärlek och är skriven för kvinnor. Men när han blev äldre skämdes han visst för sitt verk och lär ha förhindrat kvinnorna i sin familj att läsa boken. När fan blir gammal . . .
Kontroversielle poeten & filmaren Pier Paolo Pasolini (1922-1975) kunde förstås inte avhålla sig från att filmatisera Decamerone. Det blev starten på vad som kom att kallas livstrilogin där de övriga två verken var Chaucher-filmatiseringen Canterbury tales (1972, tidigare recenserad på onanera.se) och Tusen och en natt (1974). I sin sista film - helvetesskildringen Salo (1975, efter De Sade) - tar regissören avstånd från den livsbejakande trilogin. Kort därefter blev han mördad under skumma omständigheter. Officiellt av en manlig prostituerad men andra krafter kan ha legat bakom dådet, Pasolinis samhällskritik ogillades av många.
I Pasolinis filmversion är ramhandlingen med de historieberättande ungdomarna skippad. Istället har han valt att fokusera på några av de fräckaste episoderna. Decamerone har filmats många gånger förut (första gången 1924) och så sent som 2017 gjordes en variant. Men med Pasolini vid rodret känns det verkligen som att förflyttas till medeltiden med detta myller av människor och djur i trånga gränder. Man riktigt känner doften! Eftersom Pasolini var bög blir det förstås ett alldeles speciellt frossande i unga killars nakna kroppar men här finns även läckra damer och mindre läckra tandlösa gummor och gubbar. Pasolini fick som alltid problem med censuren men tack vare sin ställning som erkänd kulturpersonlighet slapp han undan åtal och filmen fick tillslut silverbjörnen i Berlin.
Pasolini själv gör rollen som målaren Giotto och två av hans favoritskådisar - Franco Citti och Ninetto Davoli (den senare även regissörens älskare) - har viktiga roller. Sexsymbolen Silvana Mangano - kvinnan som fick dåtidens kukar att svälla i bänkraderna - gör ett gästspel som madonnan. Kompositören Ennio Morricone (som gick bort i fjol) har tillsammans med Pasolini valt ut musiken som vad jag förmodar är gamla italienska folksånger.
Svensk premiär 1971.10.20 på Park i Stockholm.
Last edited:
alex
Välbekant medlem
- Kön
- Man
SKIN ON SKIN (1980) + + + + + (Näst högsta betyg, kunde kanske varit lite hetare)
I left my heart in San Francisco skulle utgöra en utmärkt musikbakgrund till den här rullen. Nu får vi nöja oss med Ronny Romanovitchs porrmuzak och det är inte fy skam heller. Ronnys vemodiga stråkar fångar fint hur våra deppiga huvudpersoner mår. I sex olika episoder får vi följa några livsöden i den mytomspunna sta´n i Kalifornien (har någon av mina kära läsare varit där? Jag har det inte men en kompis gick på luffen där något år).
Filmen börjar effektfullt med livliga gatubilder där fotografen Jack Remy förstås frossar i olika kvinnorumpor som skumpar fram. Som den göteborgare jag är blir jag också lyrisk över spårvagnarna som ringlar i de branta backarna. Regissören Anthony Spinelli (1927-2000) visste hur man gräddade en välsmakande p-våffla och detta är inget undantag även om den inte tillhör de absoluta topparna. Som så ofta har sonen Mitch plitat ihop manuset och i första avsnittet får vi se hur frustrerade hemmafrun Juliet "Aunt Peg" Anderson (1938-2010) förför en ung TV-reperatör (Eric Stein). Men allt utspelas blott i hennes drömmar. Festligaste snutten skildrar annars hur överårige tonårssonen Richard Pacheco fantiserar om att hamna mellan lakanen med sin flickväns morsa (Pat Manning). Men det är scenerna vid frukostbordet med mamma (Joan F Davis) och pappa (regissör Spinelli själv) som är behållningen. Jävligt kul parodi på en TV-såpa. Men så var det oftast med Spinelli, spelscenerna öveträffade inte sällan knullerierna. Vilket kanske inte alltid var så kul för den mest runknödige åskådaren.
DVD-omslaget skryter hejdlöst om den tyska "supermodellen" Eva Hausman i sin första hårdporr-roll. Jag har då aldrig hört talas om denna kvinna förutom i porrsammanhang (hon gjorde ett fåtal rullar till) men det kan väl hända hon hade lite seriösa modelljobb bakom sig. Men visst får denna brunett det att rycka till bakom gylfen min och i sista episoden möter hon John Leslie (1945-2010) som passande nog agerar chef för en modellagentur. Som gammal filmnörd noterar jag också affischer från klassiker som Niagara och Riddarfalken från Malta på väggen på Leslies kontor. Leslie får sig allt en tyskalektion som heter duga av fräulein Hausman men precis som i de andra avsnitten var allt bara en dröm. Skin on skin fick sin svenska premiär 1982.05.17 på Woodstock i Stockholm.
Kultfakta: Valdesta är ett namn som ofta återkommer i eftertexterna på en porrfilm från den gamla goda tiden. Ibland långt nere i rollistan och emellanåt dyker hon upp som manusmedarbetare, kostymör eller ansvarig för rekvisitaavdelningen. Numera är denna dam (som egentligen heter Jacqueline Giroux) producent & regissör men började alltså inom porren och i exploitation-rullar typ ökända Ilsa - she wolf of the SS (1975). Men hon deltog aldrig i några explicita sexscener. Allra första filmrollen var annars i Don Murrays Korset och stiletten/The cross and the switchblade (1970) mot Pat Boone. Och nu börjar det bli riktigt intressant för detta frireligiösa drama bygger på f d gängmedlemmen Nicky Cruz livserfarenheter. Och denne Cruz har faktiskt undertecknad träffat när han reste runt i förortsskolor här i landet för att varna oss grabbar från att slå in på den kriminella banan. 83-årige Cruz är still going strong och gör fortfarande föreläsningar runt om i världen. Även Valdesta reste på sin tid omkring och propagerade för filmen men hamnade aldrig i Sverige vad jag vet. Fan också! I Skin on skin gör hon en pytteroll som Leslies försmådda flickvän.
I left my heart in San Francisco skulle utgöra en utmärkt musikbakgrund till den här rullen. Nu får vi nöja oss med Ronny Romanovitchs porrmuzak och det är inte fy skam heller. Ronnys vemodiga stråkar fångar fint hur våra deppiga huvudpersoner mår. I sex olika episoder får vi följa några livsöden i den mytomspunna sta´n i Kalifornien (har någon av mina kära läsare varit där? Jag har det inte men en kompis gick på luffen där något år).
Filmen börjar effektfullt med livliga gatubilder där fotografen Jack Remy förstås frossar i olika kvinnorumpor som skumpar fram. Som den göteborgare jag är blir jag också lyrisk över spårvagnarna som ringlar i de branta backarna. Regissören Anthony Spinelli (1927-2000) visste hur man gräddade en välsmakande p-våffla och detta är inget undantag även om den inte tillhör de absoluta topparna. Som så ofta har sonen Mitch plitat ihop manuset och i första avsnittet får vi se hur frustrerade hemmafrun Juliet "Aunt Peg" Anderson (1938-2010) förför en ung TV-reperatör (Eric Stein). Men allt utspelas blott i hennes drömmar. Festligaste snutten skildrar annars hur överårige tonårssonen Richard Pacheco fantiserar om att hamna mellan lakanen med sin flickväns morsa (Pat Manning). Men det är scenerna vid frukostbordet med mamma (Joan F Davis) och pappa (regissör Spinelli själv) som är behållningen. Jävligt kul parodi på en TV-såpa. Men så var det oftast med Spinelli, spelscenerna öveträffade inte sällan knullerierna. Vilket kanske inte alltid var så kul för den mest runknödige åskådaren.
DVD-omslaget skryter hejdlöst om den tyska "supermodellen" Eva Hausman i sin första hårdporr-roll. Jag har då aldrig hört talas om denna kvinna förutom i porrsammanhang (hon gjorde ett fåtal rullar till) men det kan väl hända hon hade lite seriösa modelljobb bakom sig. Men visst får denna brunett det att rycka till bakom gylfen min och i sista episoden möter hon John Leslie (1945-2010) som passande nog agerar chef för en modellagentur. Som gammal filmnörd noterar jag också affischer från klassiker som Niagara och Riddarfalken från Malta på väggen på Leslies kontor. Leslie får sig allt en tyskalektion som heter duga av fräulein Hausman men precis som i de andra avsnitten var allt bara en dröm. Skin on skin fick sin svenska premiär 1982.05.17 på Woodstock i Stockholm.
Kultfakta: Valdesta är ett namn som ofta återkommer i eftertexterna på en porrfilm från den gamla goda tiden. Ibland långt nere i rollistan och emellanåt dyker hon upp som manusmedarbetare, kostymör eller ansvarig för rekvisitaavdelningen. Numera är denna dam (som egentligen heter Jacqueline Giroux) producent & regissör men började alltså inom porren och i exploitation-rullar typ ökända Ilsa - she wolf of the SS (1975). Men hon deltog aldrig i några explicita sexscener. Allra första filmrollen var annars i Don Murrays Korset och stiletten/The cross and the switchblade (1970) mot Pat Boone. Och nu börjar det bli riktigt intressant för detta frireligiösa drama bygger på f d gängmedlemmen Nicky Cruz livserfarenheter. Och denne Cruz har faktiskt undertecknad träffat när han reste runt i förortsskolor här i landet för att varna oss grabbar från att slå in på den kriminella banan. 83-årige Cruz är still going strong och gör fortfarande föreläsningar runt om i världen. Även Valdesta reste på sin tid omkring och propagerade för filmen men hamnade aldrig i Sverige vad jag vet. Fan också! I Skin on skin gör hon en pytteroll som Leslies försmådda flickvän.
Last edited:
Tror det fanns en film som på svenska döptes till Fnaskungen en parodi på Askungen prinsen skulle ha sex med alla kvinnor för se att fittan passade, var ingen jättebra film men gillade blondinen som hade huvudrollen är det någon som har något info tror jag så den på TV1000.
alex
Välbekant medlem
- Kön
- Man
..finns nog flera p- parodier på Askungen, som det finns på de flesta gamla sagorna. Känner i skrivande stund bara till Michael Patakis mjukporr-musikal från 1977 m Cheryl Smith i titelrollen men tror inte det är den du såg...
..efter lite efterforskningar lutar jag åt att det är Paul Thomas hårdporris SINDERELLA (1992) du sett med legendariska Savannah (1970-1994) i titelrollen och skojfriske Randy Spears som prinsen. T r o r den hette FNASKUNGEN på svenska... finns också en KNASKUNGEN m Jerry Lewis (!) i titelrollen men den innehöll ingen porr vad jag vet . . .
..efter lite efterforskningar lutar jag åt att det är Paul Thomas hårdporris SINDERELLA (1992) du sett med legendariska Savannah (1970-1994) i titelrollen och skojfriske Randy Spears som prinsen. T r o r den hette FNASKUNGEN på svenska... finns också en KNASKUNGEN m Jerry Lewis (!) i titelrollen men den innehöll ingen porr vad jag vet . . .
Last edited:
alex
Välbekant medlem
- Kön
- Man
BLUE ICE (1985) + + + + + (Näst högsta betyg, kunde kanske varit lite hetare)
Adolf Hitler i en p-rulle? Nja, kanske inte riktigt men vår gode (?) diktator dyker upp inledningsvis via gamla journalfilmer. Blue ice är nämligen något så märkligt som en film noir-nazi-porno om en privatsnok (Herschel Savage, 1952-2023) på jakt efter en sorts "helig Graal" i form av en antik bok med övernaturliga egenskaper. Intrigen är så klurig att den nästan slår knut på sig själv (brukar verkligen inte vara fallet vad beträffar porrfilmer) men privatdicken är anlitad av en maffiaboss (inte så oväntat spelad av Jamie Gillis (1943-2010) som är beredd att punga ut 100 000 dollars för boken. Ute efter den heliga skriften är också det amerikanska nazistpartiet och de lägger verkligen inte fingrarna emellan för att bli de som slutligen tar hem spelet.
En riktigt flott produktion men där kanske sexet mest hamnar i vägen för den spännande handlingen. Man vill ju veta vem som till slut får tag i den förbaskade boken och vad den egentligen innehåller. Kanske är det en Pandoras ask, källan till allt ont i världen? Ska inte avslöja mer här om ni till äventyrs lyckas hitta filmen någonstans.
Allt som allt 8 sexscener, en del av det mer kinky slaget. Helga Sven (tantan som gjorde p-filmsdebut i 40-årsåldern) är perfekt som dominant nazikommendant men sexigast är annars sötnosen Jacqueline Lorrians som maffiachefens flickvän. Shanna McCullough och alltför tidigt bortgångna Danielle (1962-2011) är fina också och på den manliga sidan medverkar tunga namn som Paul Thomas (som privatsnokens sidekick) och Bill Margold (1943-2017) och Ron Jeremy på skurksidan. Originellaste inslaget är annars ett gästspel av Reggie Nalder (1907-1991), en man med förflutet i den riktiga filmbranschen som tagit regi av storheter som Hitchcock, Fellini och Argento. Nalder tycks trivas i rollen som nazist, ett sätt att som jude driva med sina plågoandar. Nalders ärriga ansikte är nämligen ett resultat av Kristallnatten 1938 då Nalder var en av alla judar som förföljdes av nazisterna. Nalders charmör-ansikte förstördes men han fick å andra sidan en karriär som Hollywood-skurk. Nalder deltog i ännu en p-rulle, som dr Van Helsing i Phil Marshaks (som även regisserat Blue ice) Dracula sucks! (1979).
Bronx-födde Phil Marshak (1934-2014) befann sig i flottan under Korea-kriget. Han studerade skådespeleri hos Lee Strasberg och fick jobb som Jerry Lewis regiassistent. Men sedan blev det mest att harva i b & p-filmträsket. Vid sidan av filmandet öppnade Marshak också Georgie Girl, en av de första gay-barerna i Los Angeles. När jag år 2000 hade den stora förmånen att få intervjua Jamie Gillis berättade denne att Marshak hade seriösa planer på att göra en spelfilm om Dracula-skådisen Bela Lugosi (Gillis hade porträtterat blodsugande greven i två p-Draculas) med Gillis som Lugosi. Tyvärr blev det inget av detta och nu är både Gillis och Marshak döda. (Men Dracula kanske lever?) .
Blue ice är aldrig biovisad i Sverige och lär inte ha funnits här på varken VHS eller DVD heller.
Adolf Hitler i en p-rulle? Nja, kanske inte riktigt men vår gode (?) diktator dyker upp inledningsvis via gamla journalfilmer. Blue ice är nämligen något så märkligt som en film noir-nazi-porno om en privatsnok (Herschel Savage, 1952-2023) på jakt efter en sorts "helig Graal" i form av en antik bok med övernaturliga egenskaper. Intrigen är så klurig att den nästan slår knut på sig själv (brukar verkligen inte vara fallet vad beträffar porrfilmer) men privatdicken är anlitad av en maffiaboss (inte så oväntat spelad av Jamie Gillis (1943-2010) som är beredd att punga ut 100 000 dollars för boken. Ute efter den heliga skriften är också det amerikanska nazistpartiet och de lägger verkligen inte fingrarna emellan för att bli de som slutligen tar hem spelet.
En riktigt flott produktion men där kanske sexet mest hamnar i vägen för den spännande handlingen. Man vill ju veta vem som till slut får tag i den förbaskade boken och vad den egentligen innehåller. Kanske är det en Pandoras ask, källan till allt ont i världen? Ska inte avslöja mer här om ni till äventyrs lyckas hitta filmen någonstans.
Allt som allt 8 sexscener, en del av det mer kinky slaget. Helga Sven (tantan som gjorde p-filmsdebut i 40-årsåldern) är perfekt som dominant nazikommendant men sexigast är annars sötnosen Jacqueline Lorrians som maffiachefens flickvän. Shanna McCullough och alltför tidigt bortgångna Danielle (1962-2011) är fina också och på den manliga sidan medverkar tunga namn som Paul Thomas (som privatsnokens sidekick) och Bill Margold (1943-2017) och Ron Jeremy på skurksidan. Originellaste inslaget är annars ett gästspel av Reggie Nalder (1907-1991), en man med förflutet i den riktiga filmbranschen som tagit regi av storheter som Hitchcock, Fellini och Argento. Nalder tycks trivas i rollen som nazist, ett sätt att som jude driva med sina plågoandar. Nalders ärriga ansikte är nämligen ett resultat av Kristallnatten 1938 då Nalder var en av alla judar som förföljdes av nazisterna. Nalders charmör-ansikte förstördes men han fick å andra sidan en karriär som Hollywood-skurk. Nalder deltog i ännu en p-rulle, som dr Van Helsing i Phil Marshaks (som även regisserat Blue ice) Dracula sucks! (1979).
Bronx-födde Phil Marshak (1934-2014) befann sig i flottan under Korea-kriget. Han studerade skådespeleri hos Lee Strasberg och fick jobb som Jerry Lewis regiassistent. Men sedan blev det mest att harva i b & p-filmträsket. Vid sidan av filmandet öppnade Marshak också Georgie Girl, en av de första gay-barerna i Los Angeles. När jag år 2000 hade den stora förmånen att få intervjua Jamie Gillis berättade denne att Marshak hade seriösa planer på att göra en spelfilm om Dracula-skådisen Bela Lugosi (Gillis hade porträtterat blodsugande greven i två p-Draculas) med Gillis som Lugosi. Tyvärr blev det inget av detta och nu är både Gillis och Marshak döda. (Men Dracula kanske lever?) .
Blue ice är aldrig biovisad i Sverige och lär inte ha funnits här på varken VHS eller DVD heller.
Last edited:
- Kön
- Man
Lutar mig tillbaka och trycker på play...
