rädd för närhet?

[klf]

eftersom det finns en hel expertpanel här så kanske nån kan hjälpa mej?

Jag vet inte riktigt vad mitt problem är. men i sommras så när jag skulle gå hem från krogen, så vart jag överfallen av en kille som ville ha sex. han drog i mina kläder, å höll fast mej. han lyckade ddra sönder kläder och skrämma livet ur mej nästan. men inte mer än typ tvinga sej påmej, ta påmej och så.men han lyckades inte med penetrerat sex. jag har inte anmält det, å tror inte att man kan fåtag i den skyldiga påmitt vaga signalement.

men nu kan jag inte ta närhet från en annan människa. jag får panik om den rör mej på nåt annat sätt än typ en kram. å om vi kommer längre så kan han plötsligt bli ett "monster", å jag blir helt livrädd.jag har inte talat om det med nån, det känns skämmigt och pinsamt och att jag över driver det hela.

jag vet inte vad jag ska göra, allt känns så jobbigt. och jag vill givetvis inte ha det såhär

tips?

 

[tiger_mjau]

eftersom det finns en hel expertpanel här så kanske nån kan hjälpa mej?

Jag vet inte riktigt vad mitt problem är. men i sommras så när jag skulle gå hem från krogen, så vart jag överfallen av en kille som ville ha sex. han drog i mina kläder, å höll fast mej. han lyckade ddra sönder kläder och skrämma livet ur mej nästan. men inte mer än typ tvinga sej påmej, ta påmej och så.men han lyckades inte med penetrerat sex. jag har inte anmält det, å tror inte att man kan fåtag i den skyldiga påmitt vaga signalement.

men nu kan jag inte ta närhet från en annan människa. jag får panik om den rör mej på nåt annat sätt än typ en kram. å om vi kommer längre så kan han plötsligt bli ett "monster", å jag blir helt livrädd.jag har inte talat om det med nån, det känns skämmigt och pinsamt och att jag över driver det hela.

jag vet inte vad jag ska göra, allt känns så jobbigt. och jag vill givetvis inte ha det såhär

tips?

Jag skulle föreslå en psykologkontakt. Ta tag i problemet och lös det så fort som möjligt. Det kommer inte försvinna av sig själv. Det känns säkert jobbigt att bara tänka tanken att ta tag i det här. Men för att du ska kunna må bra igen så är det ett måste. Det skär i hjärtat att höra/läsa om hur människor råkar illa ut såhär.

*kram*

 

[klf]

[] jo, jag kanske borde göra det. jag har försökt glömma bort det men det går som inte så bra med den saken. mina nära tror att det är nåt fel på mej "du somär så söt, varför har du ingen kille?!" tja, vad svarar man...

det känns lite skrämmande att sitta med nån öga mot öga och berätta om det.men det kanske är skönt i slutändan att få berätta om det

 

[tiger_mjau]

[] jo, jag kanske borde göra det. jag har försökt glömma bort det men det går som inte så bra med den saken. mina nära tror att det är nåt fel på mej "du somär så söt, varför har du ingen kille?!" tja, vad svarar man...

det känns lite skrämmande att sitta med nån öga mot öga och berätta om det.men det kanske är skönt i slutändan att få berätta om det

Kan förstå att det känns skrämmande. Men som du själv skrev så kommer det kännas skönt att få lätta på bördan. Det är nog väldigt svårt att försöka lösa sådana problem på egen hand. Våga be om hjälp! Ska kanske tillägga att jag inte är någon expert i frågan.

 

[klf]

jag ska ta mod åringa så snart som möjligt. så löser det sej kanske tilldet bättre i alla fall...

 

[tiger_mjau]

jag ska ta mod åringa så snart som möjligt. så löser det sej kanske tilldet bättre i alla fall...

Det är jag övertygad om! Ingen människa förtjänar att må dåligt! Hoppas verkligen att det ordnar upp sig för dig.

*kram*

 

[kille71]

Jag håller fullständig med. Ta professionellt hjälp. Det löser sig inte ur sig själv. Jag skulle också polisanmäla det. Även om det inte leder till något konkret, så kan det hjälpa till att man må bättre.

 

[G-mannen [adjö]]

Hej klf,

Jag håller med tiger_mjau. Träffa en professionell människa och prata ut om det. Du kan sätta ord på det du varit med om - bara det lättar. Du riskerar heller inget. Du har inga bindningar till den andra människan, utan kan berätta om det och få ett bemötande av någon som inte bara blir skrämd utan är van att höra liknande berättelser, reagerar riktigt själv och framförallt - kan hjälpa dig.

 

[nickespecial (slutar på egen begäran)]

jag ska ta mod åringa så snart som möjligt. så löser det sej kanske tilldet bättre i alla fall...

Är inte någon expert men,jag känner några som vänt sig till psykologer för att få hjälp.Det som de har sagt är att man ska vara noga med vilken psykolog man har. Inte ta den man får först om det inte känns okej, utan man skall prata med någon man tror på annars är det hopplöst.

Hoppas det löser sig,vissa saker kan man inte lösa själv så är det bara.

Och ibland är kompis terapi mer onyttigt än nyttigt.

 

[klf]

men är det inte försent att polisanmäla det nu? det har gtt ca 7 månader.

den ända psykologen somfinns här är en kompis pappa, det känns ju lagomkul. jag vill inte att han ska veta sånna saker. fast kanske man kan få åka till närmsta staden 10mil bort?

att prata med en psykolog kan kanske vara skönt. då den har utbildning och kunskap. för jag vet inte vad jag ska göra alls längre.

närmardrömmarna blir dagdrömmar och drömmarna blir verklighet.
för jag vill vara vanlig igen.
allt sker av en anledning, å jag villprata om den anlöedningen.
eller så för jag känner mej deppad och nere.
å vill inget alls.

tack för era svar

 

[nickespecial (slutar på egen begäran)]

Det är alltid svårt att komma med en anmälan lång tid efter ett brott,har man svaga signalement är det ännu svårare,sorry.

Det viktiga här och nu är DU, har du någon som du litar på som kan
hjälpa dig att få hjälp.
Det ända jag vet är att ju längre man väntar dessto värre blir det tyvär,
om man lyckas tillslut att förtränga saker så kommer det tillbaka i framtiden.
Vill bara säga som det är, rakt på sak.
Att det går att få hjälp är jag övertygad om, alla är vi olika så det är rätts sorts hjälp för dig som behövs.
Om du lyckas få psykolog hjälp se till att det är rätt psykolog en som du kan öppna dig för annars blir det ju ingen hjälp.

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

klf skrev:

den ända psykologen somfinns här är en kompis pappa, det känns ju lagomkul. jag vill inte att han ska veta sånna saker. fast kanske man kan få åka till närmsta staden 10mil bort?

Jag föreslår att du kontaktar en distriktssköterska eller läkare på närmsta vårdcentral. De vet vilken hjälp som finns att få och kan tipsa dig om olika lösningar. Vill du ha hjälp på en annan ort så kan de fixa det också.

Du har blivit utsatt för ett känslomässigt övergrepp. En person har förgripit sig på din integritet och kränkt det som är ditt eget. Det är precis det som händer vid en våldtäkt. Visst kan penetreringen skada slidan och orsaka fysiska sår, men de läker ofta ganska fort. Det är de psykiska såren som är värst. Och de får man av övergreppet, inte av penetreringen.

Den som utsätts för ett övergrepp eller något annat psykiskt trauma brukar gå igenom fyra olika faser:
1. Shocken kan vara från några sekunder och upp till en vecka. Man är känslomässigt nollställd, vilket är bra om man behöver fly eller slåss för sitt liv.
2. Reaktionen kan vara från några dagar och upp till flera månader. Nu kommer insikten om vad som hände och känslorna väller fram. Man kan bli ledsen eller arg av minsta struntsak.
3. Under bearbetningen vrider och vänder man på det som hänt. Man försöker förstå och koppla ihop känsla och intellekt. Ofta ältar man och blir nästan fixerad vid händelsen.
4. Under införlivningen lägger man den nya erfarenheten till handlingarna. Det blir en del vad man är och man kan gå vidare med sitt liv.

Det här är kroppens naturliga läkningsprocess. Men det kan hända att något går snett och att man fastnar i någon av faserna. Då börjar kroppen signalera att något inte står rätt till. Kanske det är det som har hänt dig? Som tur är finns det hjälp att få så att du kan komma vidare med läkningsprocessen.

 

[attedal]

Fyf-n va jag tycker synd om dig!!! att du ska behöva må dåligt för att nått JÄVLA Drägg[}] har behandlat dig illa.
Jag tycker du ska ordna psykolog hjälp genom nån kvinno grupp typ kvinnofrid eller vad dom nu heter dom borde veta nån psykolog som är bra.
är det nån annan som vet fler kvinnoorganisationer ?
/Micke

 

[klf]

hej!
tack för alla sva.

jag vet att jag inte kan hantera situationen själv längre jag har insett det. jag kan inte sova, å gör jag det så består den största delen av mardrömmar och sånt. jag hatarattt vara ensam och vaktar gärna föräldrarnas hund om de ska bort, den är ett bra sällskap. jag har börjat äta dåligt och orkar inte med vardagliga saker som att sköta mitt jobb eller umgås med mina vänner. eller utöva min hobby som jag brukar tycka är jätte roligt annars.

så var det inte förut, då hade jag på nåt sätt "glömt" det eller jag tänkte inte på det, för det hade inte hänt.
nu måste jag tänka på det nästan hela tiden, och fundera över det analysera och se vad jag gjorde för fel.

ett tag åt jag jätte mycket onyttig mat och ville bli tjock för om jag var tjock och ful så kanske det inte hände nån fler gång (jag menar givetvis inte att överviktiga människor är fula...men det var så jag trodde jag kunde lösa det)

så jag har magkatarr som de säger kan bli magsår om jag inte tar det lugnt och sköter mina måltider med nyttig mat och regelbundet.

telefonnummret till en sån jour ligger på köksbordet, så ska jag ringa då jag tagit mod till mej. för att ringa och tala om det, sätta ord, som sen ska ut ur mej är knepigt. kan jag skriva dem, så kan jag ändra, tänka och så det kan ta tid och ingen väntar direkt på dem på samma sätt som vid ett samtal...


tack snälla ni ni är faktiskt underbara /s

 

[Carl Michael Bellman - stängd på egen begäran]

Ett tips kan vara att i förväg skriva ner några saker som du vill säga. Vid första samtalet behöver du ju inte berätta så mycket. Budskapet är bara att du har blivit utsatt för ett våldtäktsförsök, att du mår dåligt och att du vill ha hjälp. Du behöver inte alls gå in på några detaljer.

Den som svarar är van att prata med människor som har det jobbigt, så jag är helt övertygad om att de kommer att bemöta dig på ett bra sätt.

 

[SuperLasse]

Hej klf!

Duktigt av dig att ta upp det här!! Håller med "attedal" Det är förjävligt att ett JÄVLA DRÄGG behandlat dig illa. Jag känner stor sympati och värme för dig, vill gärna lägga en skyddande arm runt dig.

Du har inget att skämmas för. Du är normal. Och vi är många som vill ge dig stöd. Är inte säker på att polisanmälan är så bra... att få dig att komma över detta, rör det inte bara upp (och förstorar) gamla tråkiga minnen?

Har du någon bra killkompis som du litar på? Be honom att krama dig länge länge och tryggt... Det vill han säkert, det är skönt att kramas.

Många stora och trygga kramar till dig från mig!

 

[aptomper]

Det finns en del svin som ger sig på tjejer. Alla är inte såna de flesta är sjyssta du måste intala dig själv det.

 

[Mr_Z]

eftersom det finns en hel expertpanel här så kanske nån kan hjälpa mej?

Jag vet inte riktigt vad mitt problem är. men i sommras så när jag skulle gå hem från krogen, så vart jag överfallen av en kille som ville ha sex. han drog i mina kläder, å höll fast mej. han lyckade ddra sönder kläder och skrämma livet ur mej nästan. men inte mer än typ tvinga sej påmej, ta påmej och så.men han lyckades inte med penetrerat sex. jag har inte anmält det, å tror inte att man kan fåtag i den skyldiga påmitt vaga signalement.

men nu kan jag inte ta närhet från en annan människa. jag får panik om den rör mej på nåt annat sätt än typ en kram. å om vi kommer längre så kan han plötsligt bli ett "monster", å jag blir helt livrädd.jag har inte talat om det med nån, det känns skämmigt och pinsamt och att jag över driver det hela.

jag vet inte vad jag ska göra, allt känns så jobbigt. och jag vill givetvis inte ha det såhär

tips?

Hej klf!

Det var riktigt tråkigt att läsa om vad du blivit utsatt för. Jag blir rent ut sagt förbannad när jag tänker på hur många kvinnor som blir utsatta för kränkningar av olika slag. Det verkar vara en riktigt dålig tendens i samhället att brottsoffer får lida allt mer, medan det daltas allt mer med brottslingar. Ok, jag ska inte spåra ur och hamna i politiska frågor nu. Men helt klart behövs hårdare tag mot brottslingar.

Du skriver att det känns skämmigt och att du överdriver det, men en sak ska du veta, du är den sista som ska skämmas. Du har blivit utsatt för ett, i mina ögon, stort kräk som inte är värd att kallas man. Det är han som ska skämmas, minst sagt. Dessutom, du överdriver inte! Det är dina känslor och de är en helt naturlig reaktion av någon som blivit utsatt för en sådan kränkning.

Om det känns jobbigt att prata med någon öga mot öga, så kan du ju alltid kolla upp möjligheten att anonymt ringa någon som är utbildad att prata och stötta.
En annan möjlighet är att skriva ner tankar om det som hänt. Att sätta det på pränt kan vara ett sätt att börja bearbeta det konstruktivt. Du kan också mejla någon och vara anonym. Jag är säker på att det finns många tjejer och killar här som kan ställa upp på det. Bara att veta att någon läser det man skrivit kan vara ett stöd. När det sedan börjar kännas lättare att ventilera tankarna på dessa sätt, kan det vara lättare att sedan prata med någon öga mot öga.

Som flera av de andra skriver, bör du absolut se till att börja bearbeta det som hänt. Om du bara försöker glömma det, och trycka tillbaka alla känslor, så är risken att känslorna kan "slå tillbaka" vid senare tillfällen i livet. Och du är definitivt värd ett gott och harmoniskt liv utan obehagliga undertryckta känslor, eller att behöva känna panik när någon visar dig kärlek.

Jag önskar dig lycka till, och ska hålla tummarna för dig att du ska komma igenom det, och känna att du blir starkare. Det kan ta tid, men du ska intala dig att du är en värdefull människa, och att all tid du lägger ner på att må bättre är välinvesterad tid.

Kram på dig, och än en gång lycka till!

 

[klf]

Jag har läst vad ni skrivit, men inte orkat svara. har varit en sån period nu.

men det är svårt att inte tycka att det är ens fel då han klargjorde att slynor som mej fick skylla sej själv. å det är jätte problem med kärlek, då det känns som jag inte förtjänar det, då ja jag vet inte.

men jag tog kontakt med roks (tror jag det hette) som attendal rekomenderade å det var skönt å prata med nån faktiskt

 

[Mr_Z]

Jag har läst vad ni skrivit, men inte orkat svara. har varit en sån period nu.

men det är svårt att inte tycka att det är ens fel då han klargjorde att slynor som mej fick skylla sej själv. å det är jätte problem med kärlek, då det känns som jag inte förtjänar det, då ja jag vet inte.

men jag tog kontakt med roks (tror jag det hette) som attendal rekomenderade å det var skönt å prata med nån faktiskt

Förstår verkligen att du har haft det jobbigt.

Jag tror att det är väldigt vanligt att själv ta på sig skulden och tycka att det är ens eget fel. Men det är absolut inte ditt fel. Och du är ingen slyna! Jag blir förbannad när jag läser om att kräk ger sig på tjejer, och dessutom försöker få tjejen att tro att det är hennes eget fel. Som sagt, det är inte ditt fel att han gjort som han gjort mot dig. Det finns ingen ursäkt till att en kille ska kränka en tjej. Det är han som har gjort fel.

Det är nog också väldigt vanligt att självförtroendet börjar svikta, särsklit om man har skuldkänslor pga att man tror att man själv har gjort fel. Men jag är säker på att du kommer att ta dig igenom det här, och få tillbaka självförtroendet. Och jag lovar, du förtjänar kärlek! Jag tror att det bästa är att ta det lite lugnt, och ta det här med kärlek stegvis. Jag menar, satsa på att bearbeta och komma igenom det du varit med om, så ska du se att det här med kärlek och närhet kommer att komma naturligt så småningom, med någon du kan känna dig trygg med och lita på.

Önskar dig verkligen lycka till, och du är värd kärlek, glöm inte det!
Kram!