Originally posted by Lolliboy
...dämpar aptiten snarare än ökar...
Mmm, jag fick det problemet. Gick rejält upp i vikt under den perioden, dels pga medicinering + att man började tröst- och "straff" äta.
Originally posted by Lolliboy
...tycker jag inte alls att det gör någon skillnad...
Jag har inte riktig koll på medicinen. Vissa tar längre tid att komma ur kroppen etc. Medicineringen är bara en bit. Den mentala biten kan man inte ignorera. Att ha ångest och vara stressad över att drulen inte fungerar som den skall är i sig ruskigt avtändande och gör det svårare att få allt att fungera. Snacka med terapeuten. Om man hittar en förstående tjej skulle det vara ännu bättre. Och med förstående menar jag en tjej som förstår att det inte alltid går att få upp lilleman, och att det finns fler än ett sätt att tillfredställa en tjej. Man behöver inte alltid doppa veken för att kunna sexa. Och att tillfredställa en tjej, oavsett om man använder drulen eller ej, är fruktansvärt upphetsande. Det fungerade för mig i varje fall första tiden då lilleman inte alltid var tillförlitlig, då jag inte hade självförtroendet och fortfarande var fruktansvärt osäker på om lilleman skulle fungera som han skulle. Att se tjejen bli redigt upphetsad hjälpte till att hetsa upp mig.
Originally posted by Lolliboy
..har social fobi också...
Mmm, känner igen mig där också. Var inte världens mest utåtriktade människa innan jag small in i väggen, och blev totalt omöjligt efter. Isolerade mig totalt, skärmade av mig från kollegor, vänner, familj. Det är jäkligt lätt att säga men du måste försöka bryta fobin. Återigen, prata med terapeuten. Försök att inte isolera dig, försök hålla igång det sociala nätverket, gå ut med kompisar etc. Återigen, det är jäkligt lätt att säga, ruskigt svårt att implementera, jag vet det. Been there, done that, got the scars to prove it...
Originally posted by Lolliboy
Jag gick samma väg som du ungefär då. Stress...stress på jobbet...pang...högt blodtryck...medicin mot det..pang..
depression mm...mer medicin. Fortfarande stressad..och har alldeles för hög vilopuls. Datorbranschen du också eller?
Japp. Som grädde på moset så blev jag uppsagd när det blev klart att jag led av depression. Företaget tyckte det var jobbigt att ha en sjuk jävel som hade en massa behov...
Och vad tror att du hände när jag blev uppsagd, jag blev naturligtvis ännu mer stressad...
Originally posted by Lolliboy
...ta det för att kunna runka...
Mmm, undrar om läkarna är mer restriktiva om man är singel. Kan vara att de bara skriver ut det åt par för att kunna hålla igång samlivet. Risken är att man som singel är körd...
Kostar inget att fråga dock...
Originally posted by Lolliboy
Ökar dom känsligheten också?
Jag är inte helt säker. Jag har för mig att det skall hjälpa till att öka känsligheten också, men som sagt jag är inte hundra. Sedan är det också som med alla mediciner, de kan verka lite olika beroende på individ. Någonting som jag inte var medveten om att det är skillnad på ejakulation och orgasm. Man kan ejakulera utan att få orgasm, och man kan (med mycktet träning) få orgasm utan att ejakulera. Skillnaden är att när man ejakulerar måste kroppen "återställa" sig, och det kan ta allt ifrån 30-40 sekunder till flera minuter beroende på ålder och grad av upphetsning etc, men när man "bara" får en orgasm kan man fortsätta. Rusktigt smidigt trick om man lär sig det...
Poängen jag försöker göra är att ett bra tag kunde jag bara ejakulera, fick sällan orgasm. Ejakulation är mer kopplat till det rent "mekaniska" och orgasmen mer till det "känslomässiga". Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara skillnaden, förutsatt att jag i första taget har fattat allting rätt. Dels försöker jag säga att Viagra/Cialis kanske bara hjälper halvvägs, att man kan få och behålla erektionen och att man kan uppnå ejakulation, men om man är osäker, självmedveten, stressad, och har prestationsångest så är man inte tillräckligt närvarande känslomässigt för att kunna få orgasm. Blev lite långdragen igen, men detta är något som man inte kan ignorera.
Det finns en anledning till att Maslow placerade sex bland de fysiska behoven i basen på pyramiden. Det är en fruktansvärt viktig del av livet, och är otroligt jobbigt att leva utan. Som du nämnde, när man inte kan sexa gör man inte annat än att gå omkring och tänker på sex. Och vill bara runda av med att återigen nämna läkaren/terapeuten igen. Visst känns det kymigt att fråga om sådana här saker, men läkaren och/eller terapeuten har fått dessa frågor hundratals gånger och är medveten om att det är ett känsligt ämne så de tar det varligt. Känner man att läkaren och/eller terapeuten är osmidig eller om man uppfattar att de tycker att det är ett "besvärligt" ämne att prata om så är det kanske läge att testa en annan läkare/terapeut.
Jag vet inte hur du känner dig, men jag blev i mina mörkaste stunder fruktansvärt självdestruktiv, med bland annat självstympning etc, och i allra högsta grad självmordsbenägen. Men jag kom ihåg en fras jag hörde en gång i tiden som fick mig igenom de mörkaste tiderna, "Självmord är en permanent lösning på ett temporärt problem". Kognitiv beteende terapi hjälpte mig att reda ut en massa saker och var instrumental att hjälpa mig upp på fötter. Nu måste jag avbryta lite hastigt eftersom jag måste rusa igen, men det är bara att tjura på. Förr eller senare vänder det.
