när blev ni av med Oskulden

M

magistern (Slutar på egen begäran)

Gäst
Kuken o alla andra

Jag vet hur jobbigt det kan vara att inte få till det och hur ens självförtroende försvinner i takt med att tiden går. Jag var själv oskuld som tonåring och det var ingen lek då heller. Kan bara tänka mig hur tungt det är senare i livet.
Mitt förslag är följande: skaffa ett förhållande till en tjej först. En tjej som du är intresserad av på riktigt, alltså. Skit i det där med sex tills vidare och låt det bara hända. Första gången är mest troligt värdelös ändå. Efter att du har knullat en gång växer självförtroendet och du har sedan inga problem med att få sex, jag lovar.

-Nej, det är ingen tavelsudd jag har i fickan.
 

SOLO

Medlem
Originally posted by Pilska Polisen

Fan jag tycker att jag börgar bli Jävligt desperat nu... e ju Snart 18 och har la igentligen aldrig haft ett serigöst förhållande men har 1 problem som jag nog kommer tycka är ett STORT problem det e att min kuk typ bara är 13-14 mär ja har stond och sedan 3 ca underhuds fett och är inte Fet på nått sätt vore lite pinsamt att slita upp bröten och se att den e typ Skitliten visst kommer ja ha stond innan hon fått av mig brallerna men ändå koken e fan inte mer än ca 7-8ca slak har ca 4-5 nära polare och 4 av dem har Över 20cm den 5 18 asså har jag bara pengar så tror ja inte att jag skuulle tveka på att göra en penisoperation.

den som sagt att sex är det bästa i hela världen har då aldrig varikt rikrigt Skitenödig...

Har alltid hørt att killar enligt dem/oss sjælva har øver 20 cm.
Tro inte på allt polarna sæger nær det gæller deras storlekar ;)
Dessutom, træffar du en brud som spolar dig pga lite mindre kuk så e hon iaf inget att spara på. Skulle du dumpa en tjej du gillar før att hon har små tuttar eller lite før slapp mus?


Och før att inte avvika från tråden: Min oskuld røk nær ja va 17. Polarn sa att han hade knullat før længe sen. Då blev ja frustrerad, raggade upp en brutta på Heta Linjen (<---rekomenderas EJ ungdomar), åkte dit å fick det øverstøkat. Det var nog mitt sæmsta skjut. I och før sig minns man ju inte alla,
men sitt førsta glømmer man ALDRIG, det kan jag lova.
Så ha inte så bråttom som jag Pilska polisen [|)]

(P.s: polarn erkænde att han var oskuld efteråt. D.s.)
 

Dicken

Ny medlem
Kön
Man
Suck, jag finner mig i ungefär samma situation som flera andra. Jag är snart 16 år och har kvar min oskuld. Inget ovanligt, tvärtom, bara ca 15% i denna ålder har förlorat oskulden. Men..ok.. Usch, svårt att förklara.. Men i.a.f har jag knappt haft ett seriöst förhållande och gillar väldigt mkt en tjej i klassen. Hon ligger i ungefär samma division som mig (rent förhållande och sex mässigt). Det är skit svårt att förklara men hon är bara såå söt och så fin, snäll, schysst.. Man tänker bara på just henne.. Ja, ni fattar. Man är kär.. Suck. Igentligen är det inte "suck" men jag kan inte ta mig samman och ta närmare kontakt. Visst jag hjälper henne med att bära upp stolen och pratar och försöker ta kontakt men längre är skit svårt att gå. Hon har suttit i mitt knä (oj!..(ironi)) EN gång. Inte mer. Ja.. Nu kom jag en hel del off-topic men skit samma. Jag är nu bara ledsen men samtidigt jätte glad...:(

Wee är ny!
 

-XY-

Ny medlem
Kön
Man
Bara så ni vet är han som skrivit där uppe ^, jag.. Jag har bytt användar namn.

Tidigare Dicken.. Sunkigt namn, jag vet..
 

Kuken

Medlem
Kön
Man
Originally posted by magistern

Kuken o alla andra

Jag vet hur jobbigt det kan vara att inte få till det och hur ens självförtroende försvinner i takt med att tiden går. Jag var själv oskuld som tonåring och det var ingen lek då heller. Kan bara tänka mig hur tungt det är senare i livet.
Mitt förslag är följande: [red]skaffa ett förhållande till en tjej först[/red]. En tjej som du är intresserad av på riktigt, alltså. Skit i det där med sex tills vidare och låt det bara hända. Första gången är mest troligt värdelös ändå. Efter att du har knullat en gång växer självförtroendet och du har sedan inga problem med att få sex, jag lovar.

-Nej, det är ingen tavelsudd jag har i fickan.
Du har inte läst tråden va? Gör det en gång till annars... "skaffa". Ja herregud, om det var som att gå ner till ICA och köpa en korv så... Det är ju DET som är hela problemet! :(
 

el gardo

Medlem
Kön
Man
ja "skaffa" är ju ett förbannat dåligt ord. Och varför i hela friden skulle första gången troligtvis vara värdelös? Fast det är ju klart om man nu bara skall "få sex" så handlar det ju så klart om att vara en riktig hingst som du förmodligen är magistern, eller hur. Att hitta nått bra som funkar på alla är säkert svårt och kräver sin man.
En del erfarenheter är som störst första gången man erfar dem skrev en flicka till mej, vad tror du om det?

kuken
Jag känner igen "men vafan ska jag göra för att ändra på mina känslor?" jag har haft så, totalt många månader av mitt liv. Jag har haft det av flera omständigheter. Jag är fortfarande oskuld och har inte haft mer än början på något med någon, men jag har insett hur lite det krävs för att skapa kontakt. Inte minst för den lilla vink av kontaktsökande som hon gav mej (en flicka jag träffade för många månader sedan) och som jag nappade på. Hon och jag gled ut på en is som bröts tvärt av, men inte pga något i kontakten mellan oss utan en annan sak. Men vad hon gjorde och som jag följde på och tog mer initiativ på, var att ta chansen. Man får inte vara rädd för att misslyckas. Och tro mej jag har varit det i många månader sedan jag var tvungen att skiljas från henne, det var ju så fruktansvärt att det skull bli så, jag ville inte uppleva det igen med någon så underbar. Men va fan hade hänt annars? Vad hade hänt om inte jag deltog i att ta chansen och ta oss vidare? Man skall inte vara rädd. Faktum är att när man tar chansen så löper man mot lycka eller helvete, men när man väl tar chansen och inte är rädd för att risken att det går åt helvete, ja då är chansen för att färdas mot det man söker så mycket större. Var inte rädd. Det är i alla fall vad jag säger till mej i alla fall. Man har ju så mycket mer att vinna på det. Annars har man ju varken något att vinna eller förlora. Och man måste ge sig själv möjligheten också och jag vet hur jävla svårt det t ex var i gymnasiet, eller varför inte nu på kurserna, man träffas knappt och har bara korta raster där man kan hinna skapa kontakt, om man är övermänniska. men om man bara vågar så tror jag att det går ändå. Jag vågade aldrig något under gymnasiet och det är knappt så att jag vågat något denna vinter heller några år senare. Det är en del tankar jag fått låta vara outgrundade. Helst vill jag ju träffa henne, vem det nu är, på en plats dit man begett sig för att man vill och stannar så länge man har lust. För om man vågar då så finns det plats för kontakt. Fast käleken å andra sidan är ju helt utan tid och rum, så om man bara vågar så finns det all chans i världen. Våga och var inte rädd. Lika mycket till dej som till mej. Om du nu tycker det verkar vettigt förståss. För jag tror inte på det där ödesaktiga "det bara händer när man minst anar det, det är olika för alla". Varför skulle man inte kunna ha makt till att ta initiativ till det?
Go natt
 

Kuken

Medlem
Kön
Man
Originally posted by el gardo

Jag känner igen "men vafan ska jag göra för att ändra på mina känslor?" jag har haft så, totalt många månader av mitt liv. Jag har haft det av flera omständigheter. Jag är fortfarande oskuld och har inte haft mer än början på något med någon, men jag har insett hur lite det krävs för att skapa kontakt. Inte minst för den lilla vink av kontaktsökande som hon gav mej (en flicka jag träffade för många månader sedan) och som jag nappade på. Hon och jag gled ut på en is som bröts tvärt av, men inte pga något i kontakten mellan oss utan en annan sak. Men vad hon gjorde och som jag följde på och tog mer initiativ på, var att ta chansen. Man får inte vara rädd för att misslyckas. Och tro mej jag har varit det i många månader sedan jag var tvungen att skiljas från henne, det var ju så fruktansvärt att det skull bli så, jag ville inte uppleva det igen med någon så underbar. Men va fan hade hänt annars? Vad hade hänt om inte jag deltog i att ta chansen och ta oss vidare? Man skall inte vara rädd. Faktum är att när man tar chansen så löper man mot lycka eller helvete, men när man väl tar chansen och inte är rädd för att risken att det går åt helvete, ja då är chansen för att färdas mot det man söker så mycket större. Var inte rädd. Det är i alla fall vad jag säger till mej i alla fall. Man har ju så mycket mer att vinna på det. Annars har man ju varken något att vinna eller förlora. Och man måste ge sig själv möjligheten också och jag vet hur jävla svårt det t ex var i gymnasiet, eller varför inte nu på kurserna, man träffas knappt och har bara korta raster där man kan hinna skapa kontakt, om man är övermänniska. men om man bara vågar så tror jag att det går ändå. Jag vågade aldrig något under gymnasiet och det är knappt så att jag vågat något denna vinter heller några år senare. Det är en del tankar jag fått låta vara outgrundade. Helst vill jag ju träffa henne, vem det nu är, på en plats dit man begett sig för att man vill och stannar så länge man har lust. För om man vågar då så finns det plats för kontakt. Fast käleken å andra sidan är ju helt utan tid och rum, så om man bara vågar så finns det all chans i världen. Våga och var inte rädd. Lika mycket till dej som till mej. Om du nu tycker det verkar vettigt förståss. För jag tror inte på det där ödesaktiga "det bara händer när man minst anar det, det är olika för alla". Varför skulle man inte kunna ha makt till att ta initiativ till det?
Go natt
Gomorron. ;)
Ja du, att våga VAD DÅ? Att ta kontakt kan jag väl göra, men sen kommer det svåraste av allt. Nämligen kallpratet. Jag hatar det! Det är så jävla vidrigt att krysta fram massa fåniga saker att säga. Då är vi inne på det där med att spela teater igen. Man känner sig som en stor jäkla idiot bara. Jag har inget att säga! Och man kan ge sig FAN på att det blir knäpptyst om inte just JAG säger nåt. :eek: Till och med tjejer som jag känner lite grand är skitjobbigt att tala med. Bara för att de är tjejer... Jag försöker tänka att det inte är nån skillnad, och hur jag hade gjort om det var en kille, men det ÄR ju skillnad i allra högsta grad!

Här har vi alltså också en förklaring till varför jag drar mig för att ta kontakt.

Och det där du talar om att nåt "händer" mellan två människor. Det händer inte mig. Och gör det det så ser jag det inte. :(
 

el gardo

Medlem
Kön
Man
men jag tror inte att det bara "händer". Jag skrev
"För jag tror inte på det där ödesaktiga "det bara händer när man minst anar det, det är olika för alla". Varför skulle man inte kunna ha makt till att ta initiativ till det? "

Vet du en sak, när du sitter och deklarerar att du inget skulle märka ja då gör du det inte heller. Allt du märker av är din egen olycka. Men bara du själv kan finna en väg i vilken du kan märka annat än din egen olycka och då kan du hålla i minnet att det är i alla grupper över allt som man kallpratar. Självklart, personliga saker har inte med gruppen att göra. Själv sitter jag sällan med mina kurskamrater och fikar på rasterna, det gör mej bara rastlös och irriterad. Man befinner sig på en nivå till vilken man nådde på tre veckor tillsammans i höstas. Att gå på toa eller hämta frisk luft känns bättre. Ja du fattar. Men så fort man sitter ned med någon vid sidan av, i skolan eller vart som helst, ja då kan man ställa en massa frågor som undrar över. Och att fånga intresse är väldigt mycket att visa upp ett intresse.
Om du nu kan ta kontakt så kan du nog göra det så att det blir utanför gruppen och då finns all möjlighet att skippa en massa kallprat, för om man verkligen är intresserad så kommer det att märkas på en och det är en skillad mellan att först ställa några "ofarliga, försiktiga, snälla" frågor jmf med att kallprata. Och jag skall inte göra misstaget att säga "Försök att inte tänka på" hur svårt det är att prata med tjejer, för jag vet hur det är och jag har haft samma sak halva mitt tonårsliv minst. Kompisar med systrar hade hur lätt för det som helst, alltid de som stod framför och pratade med "dem" flickorna. Till saken hör nog att jag hade dåligt sjlvförtroende. Men det finns en anledning till att man faktiskt växer upp och kan bli en social människa med starkt självförtroende, om man nu vill det. För det är faktiskt mer än man anar som man själv måste berätta för en och intala sig och förstå. Det innebär inte att man skal fly från sin olycka eller nått för att ge sig själv en chans. Ställ alla positiva härliga ljuvliga saker i livet mitt emot den och tvinga dej själv att finna andra sätt att tänka/resonera kring den. Det finns många ting du skulle få chansen till genom att prata med en tjej, tänkt på de tingen i sammtidigt som du ju ändå känner att det är skitjobbigt. För vad vore livet värt om man inte hade jobbigt med nånting. Att allt man ville ha det fick man så fort man blinkade? Då skulle man säkert också inom kort finna sig intetsägande inför allt och alla och livet meningslöst.

Jag vet det är ofta förbannat helvetes svårt och det är bara upp till en själv. Man kan fråga andra saker och få en annan tanke tilldelad sig men det är bara en själv som kan ta till sig den och ge den en innebörd och mening i sitt liv. Sin olycka kan man bara ge sig själv en chans att komma ur. Man kommer nog att jobba med saker inomm sig själv hela livet, även om man vid 40 känner att saker och ting börjar ta form och lugna sig lite grann i alla fall.
 

GrV

Ny medlem
Kön
Man
Kuken:

Jag känner igen mig exakt. Så fort jag hamnar med någon tjej som jag ska snacka med om saker som ej rör jobb så kommer jag fan inte på nåt att säga.

Jag tror att det kan ha med mina intressen. Sånt jag kan prata hur mycket som helst om är bl.a bilar och teknik i allmänhet.Tjejer som är intresserade av sånt växer inte på trän.

Man har ju hört att det finns många tjejer som pladdrar som bara fan och allt man behöver göra är att säga mm eller ja var 3e minut. Men jag har aldrig stött på någon sån.
 

cowboyman

Ny medlem
Kön
Man
Jag var 19, hon 18, och jag tyckte det var härligt.
Hon tyckte inte det var lika bra, och det stämmer nog.
(jag var ju ung och kåt)

Hur som helst, har åren gått och man har blivit en mycket bättre älskare (tack och lov):D
 
M

magistern (Slutar på egen begäran)

Gäst
Kuken-
Jo, jag vet att det inte är bara att "gå ner på ICA" om man vill ha en tjej. Allt jag menade var bara att man inte ska tänka så jävla mycket på sex hela tiden. Gör man det så går det åt helvete. Tro mig. Om du först blir vän och sen blir tillsammans med en tjej, kan du, så att säga, "gå den långa vägen". DET var min poäng. Sedan när du gjort det, så kommer du att kunna slappna av och då kommer resten nog att lösa sig.

-Nej, det är ingen tavelsudd jag har i fickan.
 

Kuken

Medlem
Kön
Man
Originally posted by magistern

Kuken-
Jo, jag vet att det inte är bara att "gå ner på ICA" om man vill ha en tjej. Allt jag menade var bara att man inte ska tänka så jävla mycket på sex hela tiden. Gör man det så går det åt helvete. Tro mig. Om du först blir vän och sen blir tillsammans med en tjej, kan du, så att säga, "gå den långa vägen". DET var min poäng. Sedan när du gjort det, så kommer du att kunna slappna av och då kommer resten nog att lösa sig.
Jag kan inte ens ha tjejer som kompisar, så det är nog snarast ännu värre "den vägen".
Inte tänka på sex? Jag är nog den som minst av alla visar att jag tänker på sex. Det är ju fan det enda folk snackar om. Och det är ju verkligen jättekul att snacka om när man inte får nåt. :eek:
 
M

magistern (Slutar på egen begäran)

Gäst
Kuken-
Varför kan du inte ha tjejer som kompisar? Varför kan du inte gå på en fest och bli full och hamna i säng med en "kompis"? Varför blir det alltid fel då det gäller?
Att det handlar om dåligt självförtoende är väl inget som jag behöver påpeka. Hade det själv länge och var en oskuld under hela min tonårstid (det kanske är därför som tonårstjejer alltid finns med i mina fantasier) men det kom en tjej som ville ha mig och jag behövde inte ta första steget. Det som dock är lite trist är att den första gången oftast är rätt så kass. Det höjer inte självförtroendet, precis. Sedan när man lyssnar på sina "kompisar" som snackar om alla brudar de knullat, fattar man inte hur DE kan lyckas och man själv aldrig får komma till skott. Att VERKLIGEN inte tänka på sex är det som är nyckeln. Oavsett hur mycket man inte visar att man tänker på sex, lyser kåtheten och desperationen ändå alltid igenom, precis som osäkerheten. Det är knappast attraktivt. Om man däremot kopplar bort det hela och bara snackar med tjejen i fråga, blir situationen en helt annan. Jag själv har haft massor av brudar som blivit intresserade av mig fast jag inte gjort något rakt ut. Sedan gäller det bara att lära sig tolka signalerna, vilket är lättare sagt än gjort. Ja, ja... Jag antar att det här inte hjälper särskilt mycket just nu, men jag önskar dig lycka till. Hoppas du får lite fitta inom en snar framtid. Gudarna ska veta att du låter som om du verkligen behöver det!

-Nej, det är ingen tavelsudd jag har i fickan.
 

el gardo

Medlem
Kön
Man
magistern det du rekomenderar och beskriver verkar ju vara vad alla jag pratat med bara ångrar. Men som sagt du säger ju själv att det nog inte hjälper så mycket just nu. Varför tror du?
 

qvintuz

Ny medlem
Kön
Man
Jag var 14. Det var inte så länge sen. 1 eller 2 månader sedan. jag var med min flcikvänn och hennes kompis hemma hos mej och vi hadde pratat om att knulla förut. så ville hon de nu och så ble de så. Fast hennes kompis satt vid datorn i mitt rum låg vi under täcket. haha och ingen kom för pappa ropade på mejj så aj fick ta på mej jäkligt fort å springa upp. sen blev de en gång till i en fotölj men täcke när kompisen fortfarande var där. men efter en stund kom min lillasyster in och sa att Min flickvänn skuklle hem. haha inte så jatte lyckat men så var det första gången för mej iallafall
 

fotoallan

Ny medlem
Kön
Man
First things first: 15 bast, med en klasskompi på en klassresa till ett vänsterland. Lite bökigt i en en hytt på 4 kvadrat med en kompis i slafen ovanför...
För övrigt var det helt oväntat och jag var nog en som de "coola killarna" i klassen skulle kalla en tönt.

Nu till vad den här tråden har utvecklats till: Jag besitter inte någon proffessionell förmåga att ta hand om problem, men dett här är min historia.
15 bast, rund under fötterna, med en klasskompis på en båtklassresa till ett vänsterland. Lite bökigt med en kompis i slafen ovanför... Det var helt oväntat och jag var då vad de "coola" killarna i klassen skullet kallat en tönt.


Jag fortsatte att vara en tönt som cyklade runt på stan när de andra raggade på alkoholställena med fejkade legg. Ända tills jag träffade min första "riktiga" tjej. Första gången jag kastade alla spärrar, stålsatte mig, sattsade allt på ett kort... you name it.. och tog kontakt. Vi var ihop för länge så här i här i efter hand. Hon var otrogen för att få ett slut på det. Blev fetbränd och var det i ett par år.
Inte ens då fattade ja vad som egentligen var på gång. Jag var ju den snälla killen. Har alltid varit det, och blivit bränd ett antal gånger sen dess. Men jag har alltid stått på mig och fått tillbaka självförtroendet. Mycket tack vare stöttande kompisar som aldrig skrytit om storleken på deras organ.

Vet inte om ni blir nåt klokare på det här. Men för mig har det iallafall handlat om en självkänsla/förtroende som jag fått kämpa för som f'n för att få.

Ha det
 

virtuosen

Medlem
Kön
Man
Oskulden? -Min advokat anser att jag fortfarande är oskyldig!
:D

När det gäller virginiteten så förlorade jag den när jag åkte på kyrkans konfirmandläger! (Är enbart därför fortfarande skattebetalande med-lem [hehe] i statskyrkan!)


Oj vad sex blir bättre när man skaffar sig erfarenhet!

Tonåren: spännande men outforskat..

Tjugoårsåldern: Oj vad skoj!, men fortfarande lite osäkert..

Trettio: Hm.. Man börjar bli som en maskin: Gör allt "rätt", vet när man skall "leverera", och allt "går" som på räls.. hehe..

Givetvis så lär man sig och andra genom att diskutera.. Trots att man kanske "kan allt"..
 
M

magistern (Slutar på egen begäran)

Gäst
el gardo-
Allt jag säger går ut på en sak: "Se till att få det gjort".
När man väl gjort det en gång, vet man hur det är och all "dramatik" lättar. Det blir inte den stora grej det verkar vara när man inte vet vad det handlar om. Sluta kolla på porr o tro att allt ska vara som i filmerna, osv. Det är just det att den första gången kan kännas som en besvikelse som är lite irriterande. Men har man gjort det en gång, kommer man över en del av spänningen. Det är DET jag menar.

-Nej, det är ingen tavelsudd jag har i fickan.
 
Toppen