ja "skaffa" är ju ett förbannat dåligt ord. Och varför i hela friden skulle första gången troligtvis vara värdelös? Fast det är ju klart om man nu bara skall "få sex" så handlar det ju så klart om att vara en riktig hingst som du förmodligen är magistern, eller hur. Att hitta nått bra som funkar på alla är säkert svårt och kräver sin man.
En del erfarenheter är som störst första gången man erfar dem skrev en flicka till mej, vad tror du om det?
kuken
Jag känner igen "men vafan ska jag göra för att ändra på mina känslor?" jag har haft så, totalt många månader av mitt liv. Jag har haft det av flera omständigheter. Jag är fortfarande oskuld och har inte haft mer än början på något med någon, men jag har insett hur lite det krävs för att skapa kontakt. Inte minst för den lilla vink av kontaktsökande som hon gav mej (en flicka jag träffade för många månader sedan) och som jag nappade på. Hon och jag gled ut på en is som bröts tvärt av, men inte pga något i kontakten mellan oss utan en annan sak. Men vad hon gjorde och som jag följde på och tog mer initiativ på, var att ta chansen. Man får inte vara rädd för att misslyckas. Och tro mej jag har varit det i många månader sedan jag var tvungen att skiljas från henne, det var ju så fruktansvärt att det skull bli så, jag ville inte uppleva det igen med någon så underbar. Men va fan hade hänt annars? Vad hade hänt om inte jag deltog i att ta chansen och ta oss vidare? Man skall inte vara rädd. Faktum är att när man tar chansen så löper man mot lycka eller helvete, men när man väl tar chansen och inte är rädd för att risken att det går åt helvete, ja då är chansen för att färdas mot det man söker så mycket större. Var inte rädd. Det är i alla fall vad jag säger till mej i alla fall. Man har ju så mycket mer att vinna på det. Annars har man ju varken något att vinna eller förlora. Och man måste ge sig själv möjligheten också och jag vet hur jävla svårt det t ex var i gymnasiet, eller varför inte nu på kurserna, man träffas knappt och har bara korta raster där man kan hinna skapa kontakt, om man är övermänniska. men om man bara vågar så tror jag att det går ändå. Jag vågade aldrig något under gymnasiet och det är knappt så att jag vågat något denna vinter heller några år senare. Det är en del tankar jag fått låta vara outgrundade. Helst vill jag ju träffa henne, vem det nu är, på en plats dit man begett sig för att man vill och stannar så länge man har lust. För om man vågar då så finns det plats för kontakt. Fast käleken å andra sidan är ju helt utan tid och rum, så om man bara vågar så finns det all chans i världen. Våga och var inte rädd. Lika mycket till dej som till mej. Om du nu tycker det verkar vettigt förståss. För jag tror inte på det där ödesaktiga "det bara händer när man minst anar det, det är olika för alla". Varför skulle man inte kunna ha makt till att ta initiativ till det?
Go natt