när blev ni av med Oskulden

Kuken

Medlem
Kön
Man
Originally posted by Dra_Q_La

Ja, det finns en och annan kvinna som inte kan motstå såna män, men det är ofta för att de har en egen historia av att ha blivit misshandlade som barn eller varit i ett sånt förhållande tidigare. Vanliga kvinnor är inte jätteattraherade av våldtäktsmän... Och parallellen funkar inte riktigt. Våldtäkter hjälper dig inte att bli alfahanne i flocken.
Nä, jag menar inte våldtäktsmän. I och för sig så tror jag att ganska många män har potentialen att våldta, tragiskt nog. Män i allmänhet är så jävla sexfixerade att man blir rädd ibland. Jag har full förståelse för att många feminister hatar män. Synd att man själv också ska dras över samma kam bara. :unsure:
Makt är väl sexigt antar jag.
You bet your ass. Som tur är är det inte det enda som är attraktivt.
Nej, och den typ som är intresserade av makt är nog inte attraktiva i mina ögon ändå.
 

Trancekillen

Medlem
Kön
Man
Kuken, ju mer du skriver desto mer visar du att du har huvudet på skaft. :)

Och jag hålller också med om att de killar jag anser vara vettigast också har stora problem med kärlekslivet, och som jag själv har lättare att relatera till. Det som stör mig är att de ofta är väldigt svåra att komma in på livet, eller komma nära överhuvudtaget, just på grund av rädslan av att få töntstämpeln av en annan kille.
Tycker det är så fruktansvärt tagiskt hur hela samhället kretsar kring sex på detta sätt. Att folk sitter och gör bedömningar av varandra andra utifrån hur mycket sex de har/inte har haft. Själv skulle jag inte rynka ett ögonbryn om min polare anförtrodde mig om att hans oskuld ännu är kvar efter 25års dagen. Nu skulle han ju aldrig göra det, trots att jag med stor sannolikhet vågar spekulera i att det nog är så, just därför att han är rädd för hur min reaktion skulle bli. Det är ju inte precis som att jag har lust att fråga heller eftersom jag förstår att det är känsligt. Jag ser dock inte alls hur det skulle förändra min syn på honom överhuvudtaget, inte det minsta. Han skulle ändå vara samma fina omtänksamma kille som egentligen borde vara alla tjejers dröm. Men jag har ingen fitta så därför betyder inte det jag tycker honom något och kan tyvärr kan jag inte hjälpa honom med det. Jag tycker mest det är synd att man inte kan värdesätta vänskap lika mycket, eller ens hälften så mycket som sexuella relationer.

MEN kan det inte vara en prioritetingsfråga också? Man kanske bara inte är intresserad av att vända sitt liv efter ett fysikt förhållande (därför ett förhållande ÄR krävande) utan har andra intressen som kräver mycket tid och uppmärksamhet(kanske skriva, göra musik, idrotta eller resa).
ALLA känner som du Kuken, att de vill uppleva besvarad kärlek. Dessvärre så tror jag att det är en hägring. För så länge man inte uppskattar sig själv kommer man inte att värdesätta uppskattning av andra på ett konstruktivt sätt, hur klyschigt det än låter. Och vi alla får precis som du också räkna med att livet kanske inte blir som man hoppas eller har tänkt sig. Den som inte har erfarenhet av kärlek målar gärna rosor och rosa skimmer, men kärlek och förhållanden kan faktiskt vara jävligt destruktiva också, om man inte är vaksam.
Det enda man egentligen kan göra är att hålla huvudet högt, bita ihop, vägra att kompromissa med sig själv så kommer man nog en bra bit på vägen.


We drift deeper... Life goes on...
 

Kuken

Medlem
Kön
Man
Originally posted by Trancekillen

Kuken, ju mer du skriver desto mer visar du att du har huvudet på skaft. :)

Och jag hålller också med om att de killar jag anser vara vettigast också har stora problem med kärlekslivet, och som jag själv har lättare att relatera till. Det som stör mig är att de ofta är väldigt svåra att komma in på livet, eller komma nära överhuvudtaget, just på grund av rädslan av att få töntstämpeln av en annan kille.
Tycker det är så fruktansvärt tagiskt hur hela samhället kretsar kring sex på detta sätt. Att folk sitter och gör bedömningar av varandra andra utifrån hur mycket sex de har/inte har haft. Själv skulle jag inte rynka ett ögonbryn om min polare anförtrodde mig om att hans oskuld ännu är kvar efter 25års dagen. Nu skulle han ju aldrig göra det, trots att jag med stor sannolikhet vågar spekulera i att det nog är så, just därför att han är rädd för hur min reaktion skulle bli. Det är ju inte precis som att jag har lust att fråga heller eftersom jag förstår att det är känsligt. Jag ser dock inte alls hur det skulle förändra min syn på honom överhuvudtaget, inte det minsta. Han skulle ändå vara samma fina omtänksamma kille som egentligen borde vara alla tjejers dröm. Men jag har ingen fitta så därför betyder inte det jag tycker honom något och kan tyvärr kan jag inte hjälpa honom med det. Jag tycker mest det är synd att man inte kan värdesätta vänskap lika mycket, eller ens hälften så mycket som sexuella relationer.
Jag är inte det minsta rädd att bli kallad tönt i allmänhet. En tönt har jag varit så länge jag kan minnas. Men så har jag mina nära vänner, och jag skulle aldrig låta en sån här sak komma ut.
Ponera att din vän anförtror sitt problem för dig, om du lovar att knipa käft. Sen "råkar" du säga det till en annan god vän. Och vips så vet alla att, "jaha, det är han som aldrig fått till det". [XX(] Jag litar inte så mycket ens på mina närmaste polare att jag skulle berätta detta. Och även om vissa säkert misstänker det så kan de inte annat än spekulera tills jag sagt det. Och det tänker jag inte göra. För vad skulle det hjälpa?
MEN kan det inte vara en prioritetingsfråga också? Man kanske bara inte är intresserad av att vända sitt liv efter ett fysikt förhållande (därför ett förhållande ÄR krävande) utan har andra intressen som kräver mycket tid och uppmärksamhet(kanske skriva, göra musik, idrotta eller resa).
ALLA känner som du Kuken, att de vill uppleva besvarad kärlek. Dessvärre så tror jag att det är en hägring. För så länge man inte uppskattar sig själv kommer man inte att värdesätta uppskattning av andra på ett konstruktivt sätt, hur klyschigt det än låter. Och vi alla får precis som du också räkna med att livet kanske inte blir som man hoppas eller har tänkt sig. Den som inte har erfarenhet av kärlek målar gärna rosor och rosa skimmer, men kärlek och förhållanden kan faktiskt vara jävligt destruktiva också, om man inte är vaksam.
Det enda man egentligen kan göra är att hålla huvudet högt, bita ihop, vägra att kompromissa med sig själv så kommer man nog en bra bit på vägen.
Jag uppskattar mig själv, ingen tvekan om den saken. Men jag kan ha svårt att se varför andra skulle uppskatta mig. Jag har faktiskt svårt att se varför NÅGON kvinna ens vill ha med någon man att göra alls ibland. Jag skäms för att vara man. Män är ofta okänsliga jävla as till apor när det kommer till sexualitet, och jag vill inte vara sån. Kanske därför jag inte kan ragga? Jag tycker att det är pinsamt när vilken kille som helst raggar på en tjej. Jag kan inte för allt smör i småland begripa vad i helvete tjejen i fråga kan tycka vara attraktivt med detta kladdiga slem-snack och överdrivna teaterspel.

Att livet inte blir som man tänkt sig är väl ganska självklart. Men att misslyckas med det mest fundamentala; själva livets mening. Det känns tungt. Jävligt tungt. Jag har ju egentligen ingenting alls att leva för utan kärlek. För vafan ska jag ha mitt liv till om jag aldrig får dela det med nån?
Nog förstår jag att varje förhållande har sina svårigheter. Men vilka svårigheter kommer upp i klass med den eviga ensamheten?

Jo, det finns faktiskt en sak som kan uppväga en del. Anledningen till att man egentligen fortplantar sig är ju för att föra sina gener vidare. Det kan väl ingen påstå annat. Att få se en liten knodd eller flera växa upp under pappa och mammas ömma vård måste ju vara det mest fantastiska som finns. Se sig själv i en annan individ; någon som tar över när man själv vissnar och har gjort sitt. Det är ens trygghet och hopp.
Men man kan ju faktiskt påverka sin omvärld och efterlevande på andra sätt. Genom att vara konstruktiv, påverka sina vänner till att inse massa saker som man funderat ut. Dela med sig av sina tankar. Skapa något. Det kan nog kännas tillfredsställande i jämförelse med att bara ruttna bort till ingen nytta i alla fall. Och det kan väl till och med gamle Kuken kanske ha en chans att göra. ;)

Jag är full som en öltunna just nu kan jag meddela. Om jag skriver massa dumheter menar jag. Gonatt mina vänner...
 

Glimmer

Välbekant medlem
Ålder
51
Kön
Man
När jag läste naturkunskap på komvux, så sa våran NO-lärare:
"människan har bara en uppgift i livet, och det är att fortplanta sig och sprida sina gener vidare".



With proper care, the FleshLight will last a lifetime.
 

Glimmer

Välbekant medlem
Ålder
51
Kön
Man
Jag är ännu oskuld. Har inte gjort så värst mycket för att bli av med den. Har bara mig själv att skylla. Min syrra vet om det, och min bästa polare. Skulle verkligen vilja ha en flickvän, inte bara för knullandets skull. Vill mysa, hångla, prata, se film, laga mat, resa och allt annat som man gör i ett förhållande. Vill bilda familj och ha barn i framtiden. Är ganska blyg när jag ska försöka ta kontakt med tjejer. Det brukar bli så stelt, man vet inte riktigt vad man ska prata om. Men jag har hur lätt som helst att prata med killar. Snacket blir så naturligt med killar. Jag är hetero, tänder på tjejer, har aldrig varit intresserad av killar sexuellt. Tror dock att jag skulle ha lite svårt att kunna släppa in en tjej nära inpå livet. Känner ju bara till singellivet, så jag har ju ingenting att jämföra med.


With proper care, the FleshLight will last a lifetime.
 

Avslagen_cola

Aktiv medlem
Kön
Man
Måste berätta nått fruktansvärt som hände mig.

Låg och mös med min flickvän i lördags natt. Började leka lite med varandras könsorgan och kåtade upp varandra. Efter lite smått pillande och så frågar jag helt enkelt om vi inte ska prova att ha sex (första gången för oss båda). Ja säger hon (förmodligen planerat det lika mycket som jag). Iaf. så går jag och hämtar kondomen och kuken hinner ju givetvis slakna lite grand på den stunden. Lägger mig igen och ska börja rulla på den. Går väl hyffsat bra förutom att den var fruktansvärt tajt (försöker inte skryta eller så). Sen gick det bara utför. Den slaknade, totaldog och vägrade komma upp igen. Fick leka klart på annat vis och det gick förvisso bra. Sen på morgonen vaknar man givetvis med ett morgonstånd, börjar trycka sig lite mot tjejen och får en positiv reaktion tillbaka. Så vi försöker igen, på med kondomen men SKIT. Den slaknar igen. Så det blev inget av med att förlora oskulden. Nu sitter man här och skäms som fan och tycker man är oduglig.

What to doooooooooooo!?

Masturbation for Salvation
 

Dra_Q_La

Medlem
Kön
Man
Heheh... Jättevanligt med kondomproblem. Har misslyckats med att ha sex med kondom fler gånger än jag lyckats, av samma orsak. Tjejer brukar vara förstående. Låter som du behöver större kondomer. Jag trode i åratal att det var något fel på min teknik eller förmåga innan jag insåg att kådisarna var alldeles för tighta. Det där med "rulla på" fanns liksom inte, man fick kämpa som ett djur för att få den över ollonet, och då slaknade den såklart.
 

Avslagen_cola

Aktiv medlem
Kön
Man
tack Dra Q la, du hjälpte mig faktiskt att få tillbaka ett uns självförtroende hehe. Skönt att veta att man inte är ensam :D

Masturbation for Salvation
 

Tomtenils

Medlem
Kön
Man
Jag är 16, fyller 17 om en månad och jag har oskulden kvar...det ska de bli ändring på i sommar, har jag bestämt!
 

jayamila

Ny medlem
Kön
Man
I 17år av mitt liv har jag varit jag både utfryst och hårt mobbad, jag har inte en riktig vän. jag har bara älskat en man som jag trodde (han såg mig aldrig som en flickvän) jag var tillsammans med i 12 år. eftertsom vi aldrig fick vara ensam var jag fram till i våras oskuld (22år). jag hade ett onenigthstand med en kille som bara trängde sig på, jag vet inte om det kan kallas våldtäkt eller vad, allt jag vill komma ihåg är att jag grät. och jag önskar att det aldrig hade hänt.

vad jag vill säga är jag vet inte hur ett normalt liv ser ut. jag vet bara att inget jag har är mitt eget längre inte ens min kropp. det finns inget jag inte blivit utsatt för, jo kanske jag har inte tvingats med kedjor att lyda och ingen har hittils dödat mig.

jag har döljt mig själv bakom ett leende så länge att jag glömt om jag någonsin sktattat ett riktigt skratt. jag ägnar all min lediga tid åt att se på filmer inlåst på mitt rum. det får mig nästan att glömma.

det jag kan vara glad för är att även om mina föräldrar inte känner till vem jag egentligen är så är de snälla mot mig, jag får mat, tak över huvet och kan använda mina egna pengar på vad jag vill. glömde jag att säga att jag är adopterad. jag är tacksam för allt de gör för mig.

därför kan jag inte tala med dem, de adopterade mig för att ge mig en bra framtid , för att göra mig lycklig att säga dem sanningen att jag inte är det att det kanske till och med kanske skulle varit bättre om de inte gjort det.

om jag levt på en plats där smärtan var mer allmän kanske jag inte kännt mig så isolerad. där sådant som jag varit med om är vardagsmat skulle det inte kännas lika hemskt. vetskapen om att det finns en annan ,lyckligare värld som de flesta här lever i där det värsta som kan hända en är att man inte har någon att gå ut med en fredagkväll. ett ställe där man inte är omringad av mardrömmar både dag och natt.

det är bäst att jag slutar jag vill ju inte att ni också ska vara sömnlösa i natt.
 

Lund24

Medlem
Kön
Man
Det tar mig väldigt hårt att läsa det här... Jag känner med dig jayamila. Jag kan själv inte ens föreställa mig hur det är att leva i din värld då jag själv aldrig har varit utsatt för något liknande så jag ska inte låtsas att jag förstår.

Det verkar som att du har blivit utsatt för grova övergrepp i form av mobbningen och kanske även sexuella om jag läser rätt mellan raderna. Jag kan inte förstå hur det är men jag kan förstå att det verkligen inte är lätt att bära med sig något sådant. Och jag förstår att det säkerligen inte är lätt att ta sig ur sin sorg över det som hänt, men nånstans tycker jag (om du nu känner att du orkar) att du skall göra det rätta och polisanmäla den där killen från one-night-standet. Det han gjorde var brottsligt, om inte våldtäkt så sexuellt utnyttjande.

Jag hoppas också att någon vuxen såg och gjorde ngonting åt att du blev mobbad. Om inte kan det bli svårt att läka de såren utan proffessionell hjälp. Jag hoppas verkligen att du någonstans kan finna den hjälp och det stöd du behöver, kanske hos en psykolog?
 

jayamila

Ny medlem
Kön
Man
första gången jag försökte tala om att jag blev mobbad trodet de mig inte, andra gången blev endast två tema veckor om mobbing som resultat mina de hade inte ens ett snack med mina mobbare.

när det gäller onenightstandet kan man verkligen kalla det brottsligt när man inte ens försökte hindra honom? folk har utnyttjat mig hela mitt liv så det kanske är det enda jag duger till.

i nian fick jag bulimi/binge eating disorder(gick upp ca 40kg på ett halvår) och jag bröt helt enkelt ihop jag klarade inte av att gå till skolan och försökte ta mitt liv, då fick jag gå till en psykolog jag kan inte säga att det hjälpte.

binge eating disorder är et typ av bulimi där du inte framkallar kräckningar utan bara hetsäter.
 

SOLO

Medlem
Originally posted by jayamila

första gången jag försökte tala om att jag blev mobbad trodet de mig inte, andra gången blev endast två tema veckor om mobbing som resultat mina de hade inte ens ett snack med mina mobbare.

när det gäller onenightstandet kan man verkligen kalla det brottsligt när man inte ens försökte hindra honom? folk har utnyttjat mig hela mitt liv så det kanske är det enda jag duger till.

i nian fick jag bulimi/binge eating disorder(gick upp ca 40kg på ett halvår) och jag bröt helt enkelt ihop jag klarade inte av att gå till skolan och försökte ta mitt liv, då fick jag gå till en psykolog jag kan inte säga att det hjälpte.

binge eating disorder är et typ av bulimi där du inte framkallar kräckningar utan bara hetsäter.

Nej, sæger du inte nej eller gør motstånd trots att du ær medveten ær det inte brottsligt.
Kan vidare tillægga att jag træffat många unga tjejer (æven killar) som kænner sig værdeløsa och de flesta i din ålder har nog vid något tillfælle varit skeptiska till att det finns någon mening med någonting.
Min lillasyster hade anorexi i många år och var næra att dø av sjukdomen, den utløsande faktorn var æven dær mobbing.
Jag tror du kommer igenom det, de flesta gør det æven om det tar tid.
Det ær iallafall vad jag sett.

Før att svara på tråden: Jag blev av med oskulden som 16-åring.
 

mina

Medlem
Ålder
42
Kön
Kvinna
<font face="Verdana"></font id="Verdana"><font face="Andale Mono"></font id="Andale Mono">Jag var 15, skulle bli 16 och hade sex med en kille som jag fortfarande är nära vän med och fortfaranade har sex med när jag är singel ;) Allt hände hemma hos honom, på en madrass på golvet. Även om det kanske inte var världens mest sköna stund precis i början så gjorde det inte alls ont, vilket var jäkligt skönt på sitt sätt :p<font face="Verdana"></font id="Verdana">
 

natacha

Ny medlem
Kön
Man
...först till dig Jayamila, blir ledsen när jag läser dina inlägg om att du känner dig värdelös...blev själv lite mobbad när jag var liten, dock inte som du verkar ha blivit...

Från en kvinna till en annan, snälla försök att stå emot alla idioter som sabbar din tillvaro! Så som jag har förstått det hela, har vi bara ETT LIV och det är DITT ansvar att göra det bästa av detta liv...Sorry, men i dagens ego-samhälle är det lika bra att komma till insikt fort! Gör något åt din situation...sluta först och främst att ha sex med vidriga män och tänk på DIG själv i första hand!!JAG JAG JAG är viktigast(ditt nya mantra) So what om du säger nej till sex på först träffen med en ny kille...om han inte väntar så FUCK HIM!!!Big times!

Kände själv som du ett tag, tills jag började peppa mig själv... Du verkar ha testat mycket för att må bättre, men hela tiden med andras hjälp och det verkar ej funka..Så återigen ta tag i ditt eget liv, för ingen annan kommer att göra det åt dig!!!

Har några kompisar som är/tänker som du och de är mycket äldre än vad du är...har helt enkelt gått för långt..Om du inte anser att du duger själv, så kommer ingen annan att göra det heller..

KICK ASS GIRL!!!



Nu till svaret på frågan: jag var 14 år och med min första pojkvän, vi var hemma hos mig och allt var över på typ 2 minuter, ok 1 minut! Han var skitglad, jag tänkte "jaha, och det var allt". Dröjde typ 2 veckor innan nytt försök och efter några gånger fick vi fart på sexlivet...allt testades! Och idag är jag en fulländad sexmachine:)

kram, natacha


size doesn't matter, it's the motion of the ocean;)
 

sweetheart

Medlem
Kön
Man
Originally posted by Erik188

Beror på vad man menar med att bli av med oskulden. Blev avrunkad och avsugen innan jag stoppade in den. Är det penetrering eller utlösning som räknas?
För att "bli av med oskulden" är det nog ett riktigt knull som räknas. Jag hade fört in mycket innan jag fick en riktig kuk i mig, men jag anser mig ha varit oskuld fram tills dess.

[blue]When everything comes your way, you're probably in the wrong lane.[/blue][/size=1]
 

shorty

Medlem
Kön
Man
jag var 14 och det var på tjocka mattan i gymnastiksalen. han var också 14.
dagen efter skrev jag ett brev till en kompis om vad som hade hänt och mina föräldrar hittade det.

sen gjorde jag inte om det förns jag var 17 och i ett förhållande
 
Toppen